Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
gingo »våra förde». Tidigt på aftonen anlände vi, arma
fotgängare, till baron Tamms österby, der vi uttröttade
ansträngde oss för att åse en gjutning af Dannemora malm; och
på måndagsmorgonen var solen knappt uppe före oss. Sedan vi
besett detta storartade bruk, med 800 mantalsskrifna invånare,
ståltillverkning, stångjernshammare, malmberedning, masugnar,
stora dammar med faija och badhus, trädgård med ananas,
drufvor och persikor samt äreminne åt fru Grill, ställde vi kosan
till Dannemora grufvor. De fördelades på den tiden uti 4
trenne »fält»; till södra faltet hörde södra Silfbergs-, Djup-,
Kaptens-, Wattholma-, norra Silfbergs- och maskin-grufvorna
äfvensom Hargs »Skärpning»; till mellanfaltet: jungfru-, ungkarls-,
damms-, hjulvinds-, jord- och ödes-grufvorna samt
»Storrymningen»; och till norra faltet: södra kungs-, norra kungs-,
Hag-ströms- och Sjö-grufvorna. Huru vi hissnade då vi, sittande i
malmtunnan, svängande öfver afgrunder i »jordgrufvan» mellan
lodräta klippväggar, omflaxade af skriande foglar, sjönko alltmer
mot det dunkla, till utseendet bottenlösa djupet, skakade vid
skrällen af sprängskottens dundrande detonation! Huru vi
trefvade der nere, på 75 famnars djup villade af facklornas
lykt-gubblika, matta sken, mellan malmhögarne och de eviga
snö-drifvorna eller snarare smågletscherna, bland de svarta cycloper,
som der förkorta sitt lif! Hvalfvens pelare svettades under
bördan af klipporna, men det var kallsvett, och det nyss inhuggna
namnet af Max (kronprinsessan Josefinas broder, som nyss
besökt landet, innan ännu hans ryska förmälning ens varit på tal)
stod i sina fördjupningar fullt af is, glindrande i fackelskenet
såsom diamanter. Sedan vi besökt både »stigar» och »orter»,
öfvervarit sprängningar, inköpt asbest (berglin), granater och
bergkristaller, stego vi åter »omtunns» och hissades lyckligt upp
till dagsljuset. »Men aldrig glemmer jeg den Heise» och aldrig
vill jag göra om den igen.
Vägen till Örby hus förbi Dannemora kyrkbyn var
tröttsam och lång, åtminstone kändes den så; sällan anträffades
några trän, i hvilkas skugga vi kunde hvila i skydd mot
Augustisolens brännande strålar; vi gingo för långt, gingo vilse, måste.
gå tillbaka, dignande af hetta och törst, nedkastande oss makt-
Mina Samtida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
