Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
lande, skrangliga, nästan genomskinliga och alltid hungriga
figurer, bland hvilka frun, ehuru hon bestod sig lyxartikeln snus,
bäst bringat besparingsprincipen till sina yttersta konseqvenser:
hon hade t. ex. inuti den hvita paradenäsduken »tråcklat en
blårutig», hvilken gjorde den dubbla nyttan att emottaga hennes
näsas snus, och att skona den hvita från nödvändigheten att
tvättas, alltså att svårligen nötas, efter hvarje visit eller
högtidlighet. Vi hade ock en liten svartögd, grisfet, sprittande,
artig, men sjudande ilsken och häftig, borgmästare af israelitisk
börd, men naturligtvis sedermera christnad; och en gammal
f. d. styckjunkare från skånska artilleriet, en beskedlig och
bastant hedersknyffel, med grofva läggar, med den der, egentligen
ensamt i Skåne numera befintliga, underdånigheten, för att icke
säga slafviskheten, för den högre aristokratien, ett manér som
redan dä var på retour och i våra dagar är ännu mera sällsynt.
Gubben hade tvenne klenoder: sin tapperhetsmedalj och sin
döt-.ter »Märr-y»; den förra prydde och den sednare regerade honom.
Begge voro de välförtjenta, ty gubben hade både luktat krut,
och smakat det (man kryddar ofta hästköttskottletter med krut
istället för salt, under krigståg) och hvad hustyranniet angår,
så blir det lyckligtvis dens lott, hvilken, såsom vår styckjunkare,
ändå icke varit med när krutet fanns opp. Slutligen fanns i
trakten en »hertiginna», som icke bör förbigås. Hon var
egentligen komministersenka, förmögen, högfärdig och ondsinnt, liten
till vexten, ziiiig och majestätisk i låter såsom en kejsarinna,
och skulle varit den löjligaste och roligaste lilla qvinna i
verlden, om hon ej i sin ondska varit så ferm med örfilar, emot
hvem det vara månde som misshagade henne. Tyrannisk mot
sitt tjenstefolk, ansågs hon hafva plågat ihjäl sin man, likasom
hon genom öfverdådig misshandling sades hafva grundlagt den
sjukdom, som lade hennes enda stjufson i grafven. Hennes folk
fick aldrig passera inre gården med betäckt hufvud, ännu
mindre tala med henne sjelf utan i djupaste undersåtlighet. Redan
såsom nygift hade hon, då hon en dag såg sin man med ett
visst vemod betrakta * sin första hustrus på väggen upphängda
porträtt, ursinnig rännt en knif genom hjertat på — målningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
