- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
80

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

äfven den ystraste perioden af deras akademiska frihet. De
kunna kanske yra i punsch rusigare än tysken, men deremot
sitter punschruset icke qvar så länge som det tyska ölruset, och
ger ej heller ett så ohyggligt »ölsinne». Och hvad duellerna
angår, så kan jag från min studenttid i Upsala minnas endast
tvenne tillbud dertill. Den ena skulle foras med värjor, men
en af sekundanterna fick efter någon parlamentering vapnet
förändradt till punschbuteljer — den som först hade hunnit
bottnen på sin, ansågs vara den segrande; det andra tillfället var
envisare. Tvenne studenter, deraf den ene känd såsom
storskrytare, kommo i gräl, och då den ena munnen tröttnade,
applicerades en örfil vid den andra. Nu följde ursinne, skryt och
utmaning — skarpladdade pistoler, tolf steg, förbundna ögon.
Sekundanterna öfverenskommo i tysthet med hvarandra, att den
utmanade skulle vridas så mycket åt sidan, att han nödvändigt
måste skjuta bom. Allting i ordning; graf uppkastad; häst i
beredskap i fall någon behöfde fly. Storskrytaren skulle skjuta
först och fyr kommenderades; men skjöt gjorde han icke innan
han pathetiskt fått utropa: »sedan jag nu skjutit honom, så
lägg hans kadaver i hålan der — för min del lemnar jag
landet» — och derpå skjöt han sin bom. Den andre var icke svår
att handskas med och förlikning firades inter pocula.

Den svenska akademiska friheten i yttre, lagenlig måtto,
bestod den tiden hufvudsakligen deri, att studenten kunde resa
vissa mil utan pass, att han två år efter det han lemnat
universitetet ansågs der hafva laga skydd och försvar, att han
icke kunde häktas för gäld, blott han skaffade vederhäftig
borgen. Vidare deri, att polismakten såg genom fingret med hans
dårskaper och utsväfvande upptåg, tåligare än med någon annan
sort dansmästares; han kunde t. ex. obehindrad och obestraflfad
slå in fenster med berådt mod och sedan genast göra visit i
huset för att betala skadan, allt i ändamål att få stifta
bekantskap; han kunde frakta sig öfver färjställen klättrande grensle
på färglinan, i stället för, såsom annat folk, beskedligt och torrt
på sjelfva färjan; han kunde dricka punsch på torgen och kaffe
vid månglerskornas korgar, utan att någon sedan drog sig undan
för honom; han kunde gå i tofflor och nattrock på gatorna, äta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free