Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
tidningens d. v. utgifvare, kanslirådet Pehr Adam Wallmark, och
riksantiqvarien Bror Emil Hildebrand examinerade, inträdt i
berörda kansli samt »Ecclesiastikeipeditionen», hvars chef då var
Christoffer.Isaac Heurlin såsom statssekreterare. Statsministern
för utrikes ärenden friherre Gustaf Nils Algernon Adolph Stierneld
var den, som då undertecknade antaguingsbevisen för samtliga
expeditionerna vid konungens kansli, och Carl Magnus Arrhenius,
utgifvare af Svensk Författningssamling, var hans contrasignant.
Äfven inträdde jag vid samma tid i kanslierna hos
Generaltullstyrelsen, der grefve Arvid Posse, sedermera justitiestatsminister,
och hos Statskontoret, der Pehr Westerstrand, bricolleriets
lysande stormästare, då var chef. En egendomlig slump ville att
sex år senare jag efterträdde nyssbemälte Wallmark, såsom
utgifvare af officiella tidningen, dertill anmodad af samme grefve
Arvid Posse på konungens vägnar; äfvensom att ännu något
längre fram i tiden jag var mycket nära att efterträda äfven
Arrhenius, såsom utgifvare af Svensk Författningssamling, och
Stierneld utöfvade 1856 stort inflytande på mitt derefter
kommande öde.
Vid den märkliga riksdagen 1840 inträffade, genom ett
förbiseende af min chef Heurlin, i följd af hans ofullständiga
kännedom om ceremoni-detailer, att,, vid ridderskapet och adelns
stora helsningsuppvaktning hos konungen, en af de begge
härolder, som skulle företräda landtmarskalken* friherre Carl Otto
Palmstierna, och hvartill eljest alltid plägat användas adeligt
blod, kom att blifva författaren af dessa rader, som icke fått en
droppa deraf; i riddarhussalen, när vi båda härolder i våra
kåpor och öfriga utstyrsel tagit plats inom skranket vid
landt-marskalksbordet, ransakade mig med nyfikna ögon de högloflige,
undrande och tvehogsne. Ingen kände mig, och således gjordes
ingen anmärkning. Men litet ominöst var det; ty just vid den
riksdagen, den 27 Oktober 1840, afsade sig ridderskapet och
adeln sin sjelfskrifna riksdagsmannarätt, n. b. för första
gången. Som bekant är, gick den icke riktigt förlorad förr än tjugu-.
fem år och några veckor senare.
Heurlin arbetade, såsom statssekreterare, ganska mycket på
nätterna; och hände det äfven mig, att sent på aftnarne, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
