Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Allehanda for den 2 September, hvari afslöjades den höga, stolta,
trotsiga, förmätna position, som bondeståndet, i förlitande på att
det skulle representera 9/io af nationen, tagit, ej mindre till
konungamakten än till alla öfriga medborgareklasser, hvilka de
ansågo som skinnare, de der plundrat berörda »nio tiondelar».
»Bondeståndet är nationen, år det enda allmänliga», hette det.
Denna stolta känsla af öfverlägsenhet såsom representanter af
Sveriges nio tiondedelar — det var den, som gjorde ståndets
koryfeer så stormodige: de ensamme voro »folket», derföre var
det de, som skulle besluta och bestämma. Bort med alla andra
ståndsprivilegier, ropade de. Vi, landets jordegare, äro folket;
J ären parasiter, beroende af vår nåd; vi vilja icke längre bära
skattebördor! — De glömde proletärerna, mot hvilka böndernas
antal är som ett till tio, dessa husmän, backstugusittare,
inhyses-hjon, torpare, drängar, rotesoldater och dragoner, en klass utan
politiska rättigheter, utan annat privilegium än att tröska
böndernas säd såsom daglönare och utan annan rättighet än bröd
för dagen, tak öfver hufvudet och en liten husplan på egorna tills
dess jordegaren får lust att drifva dem derifrån eller skicka dem
till fattighuset. Bönderne försvarade sig med invändningen, att
de ärft sina hemman af far och farfar och farfars far. — Men
hum fingo då de sitt hemman? — »De voro kronoåboar.» —
De voro således arrendatorer, en svensk konung gaf deras barn
ett slags arfsrätt. Men en kung gaf också adel, prester och
borgare privilegier, eller rättare sådana medgåfvos, uttryckligen
eller tacite, af andra medborgareklasser. Andras privilegier böra
ej få gälla mer, tyckte bönderne 1840: skulle då deras egna
vara fastare och heligare än andras? De voro ursprungligen
kronans brukare. Staten var egare och är det än i denna
stund, så snart, enligt böndernas längtan, kraften af privilegier,
häfd och konungaförsäkringar upphört. Således: hvilken är då
böndernas rätt, mer än proletärernas? — Jo, svara de,
hemmanen äro skatteköpta; vi äro nu egare, sjelfegare, oberoende, fria
bönder. — Huru fingen J rätt att skatteköpa? Huru tillgick
skatteköpet? J betalten sex års ränta på köpeskillingen, d. v. s.
eder privilegierade kast fick den svenska jorden till skänks af
alla Sveriges öfriga medborgare. Det var en kung, en riksdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
