Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
ecklesiastikdepartementet intill Carl Johans död (1844), hvarefter
han blef kyrkoherde i Carlshamn och slutligen biskop i Wexiö.
Såsom sjelfskrifven riksdagsman i Presteståndet och vice talman,
fortfor han sedan, ehuru visst icke älskad på högsta ort, att
ega rätt mycket inflytandé, ända till dess riksdagskallelsen 1856
utfärdades. Man visste nemligen då att icke han, utan
biskopen i Strengnäs, Annerstedt, var designerad till vice
talmanskapet, och det smakade icke Heurlin att komma upp för att
blifva — förbigången. Drog alltså sin katts ur skolan genom
ansökan hos Kongl. Maj:t att vid denna riksdag få sitta hemma,
hvilket också i nåder beviljades. Knappt var vice talman nämnd,
så väcktes, enligt aftal, motion inom ståndet, att biskop Heurlin
skulle anmodas att vid riksmötet tillstädeskomn]a. De
konservativa voro härom ense, men de liberala hittade på en liten fint
för att göra motionen om intet; de tillade det amendement: att
samtelige från riksdagen frånvarande biskopar måtte erhålla en
lika beskaffad inbjudning. Detta smakade åter icke de
konservativa, som voro mer än mycket liknöjda om närvaron af t. ex.
en Hallström från Visby — och Heurlin fick alltså mot sin lilla
lust och beräkning ostörd stanna hemma, äfven han.
Den, som en gång sett Heurlins hufvud, glömmer det icke.
Ansigtet i hög grad ovanligt, eldsprutande, skrynkligt och brunt
såsom en tattarhexas, men högst genialiskt. Blicken var örnens,
jagade oupphörligt omkring och likasom brände hvarhelst den
slog ned. Äfven näsan liknade örnens och var så djupt
nedböjd, att mun och näsa nästan beständigt kysste hvarandra.
Håret korpsvart, tjockt, glänsande, hängde fritt och merändels
tof-vigt ned öfver nacke, panna och till och med axlar. Hela
hufvudet det lifligaste, fiffigaste och snabbaste man kan få se.
Gången snabb, kraftig, anstormande. Öfra kroppshalfvan robust,
bröstet högt och bredt, ryggen ännu bredare. Längden
medelmåttig. Talet till den grad lifligt och strömmande att det måste
bokstafligen benämnas sprittande, sprutande, spottande. Rösten
genomträngande, stundom skarp, ja hvass; lungorna starka som
blåsbälgar; improvisationen ljungande, svadan hänryckande,
oaktadt uttalet äkta% »smauländskt». Vid debatten om
decharge-betänkandet talade han i Presteståndet halftredje timma, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
