Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
hvad till diplomatien hörer, men just derföre tro sig berättigade
både att bedömma och fördömma den. Ambassaden var
oundviklig — det ordet säger allt. Vid Alexanders död stod
brytningen mellan Sverige och Ryssland färdig, sedan Sverige fått
veta att Spaniens remonstrationer rörande »skeppshandeln»
dikterades hos ryske ministern i Stockholm. Sverige afskickade till
Petersburg en vanlig budbärare, för att beklaga sorgen vid
kejsarens död. Den unge kejsaren, Nicolaus, yttrade då sitt
missnöje med det spända förhållandet och begärde att vid hans
kröning i Moskwa Sverige måtte blifva representeradt så, som
makterna af första rangen plägade, såvida brytningen skulle
anses häfd och i Europas ögon synas vara det. Sverige fullgjorde
denna kejsarens önskan/ och kabinettskassan fick derigenom en
utgift å 146,000 riksdaler. Men hennes skuld har till intet
enda runstycke uppstått genom åtgärder till förhindrande af
Prins Wasas giftermål med en holländsk prinsessa, hvilket äfven
blifvit föregifvet. En hög person använde till detta ändamål
sina e^na medel. Saken var nödvändig, ty giftermålet mellan
denne s. k. »prinsen- af Sverige» och prinsessan af Holland var
färdigt att notificeras vid Europas hof, då svenska ministern
gjorde invändningar och inberättade förhållandet till Stockholm.
Nu följde den lifligaste note-vexling. Frankrike, främst dess
Bourbonska drottning, och Bayern envisades att giftermålet
skulle försiggå och prinsen tituleras »af Sverige»; men
Ryssland och Preussen förklarade, att de icke skulle kunna emottaga
en sådan notification. Sveriges konung var fast besluten att,
om ingenting annat hjelpte, skicka svenska flottan till Holland.
Men äfven om så ej varit, tillade Stenhammar, hvem angår här
numera denna sak, då riket dervid icke tillsatte en skilling.»
Beklagas måste i alla fall att grannlagenheten förbjöd att dä
allmängöra sådana upplysningar.
Behandlingen af denna fråga, vid riksdagen, var följande:
Statsutskottet frågade regeringen, om icke kabinettskassan
behöfde något extra Statsanslag. Regferingen svarade att det icke
behöfdes, men att om det gamla anslaget nedsattes, blefve
kassan redlös. Borgareståndets ledamöter Winge, bokbindare från
Nyköping, och C. F. Wærn från Götheborg föreslogo i sitt stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
