Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
nedsättning af 66,666 V3 rdr, hvilken nedsättning Statsutskottet
och förstärkta Statsutskottet med rikets ständers rätt beslöto.
Hr Anders Wedberg, för Askersund och Enköping, ville ej att
extra utgiftsmedlen längre skulle »betraktas såsom en hjelpfond
för kabinettskassan», föreslog derföre indragning af 50,000 rdr,
hvilken Statsutskottet jemväl tillstyrkte och förstärkta
Statsutskottet jemväl beslutade, med tillägg att af de återstående
50,000 af extra utgiftsmedel ingenting finge användas för
kabinettskassan. Regeringen frågade Statsutskottet huru det ginge
med det förut erbjudna extra anslaget, sedan representationen nu
genom nyssnämnda nedsättningar förvandlat den på
amortisse-ment ställda bristen i kabinettskassan till stående skuld, utan
anslag till räntor och afbetalning. Utskottet svarade att det ej
kunde föreslå något särskildt anslag. Regeringen aflemnade till
utskottet kabinettskassans räkenskaper, till ådagaläggande af
bristen. Utskottet ville ej mottaga dem, om det ej också finge
trycka dem. Regeringen invände att uti intet land och ingen
tid diplomatiska räkenskaper ifrågakommit till tryckning.
Utskottet underrättade då ständerna att det icke vore i tillfälle att
bestyrka tillvaron af någon brist i kabinettskassan, hvaremot
reserverade sig åtta ledamöter: grefve Horn, biskop Hedrén, dr
Agrell, prosten Stenhammar, borgarne Helsingius, Carlberg,
Moberg samt bonden Nils Strinnlund. Statsutskottet anmodade
Konstitutionsutskottet att låta ställa konungens rådgifvare inför
riksrätt, för denna brist som utskottet icke kunnat
bestyrka finnas till, och hvilken anmodan genast verkställdes.
Vid öfverläggning i riksstånden funno Frans Schartau och C. F.
Wærn sig icke kunna erkänna ett öres brist, men uppgåfvo ändå
plan, huru skulden kunde betäckas; Thore Petré ansåg
ständernas befattning med denna skuld vara en faktisk förnärmelse mot
konungens höga rätt att sjelft sköta »sina enskilta affärer»;
Ekholm (borgmästare) från Vesterås, nödgades af tillgifvenhet för
konungahuset låta detta sjelft betala; Brinck (kryddkrämare) fann
klart att, då upplysningar i saken förvägrats, kunde anslag ej
beviljas; Pettersson (karduansmakare) från Grenna afslog, emedan
skulden uppstått genom orsaker, som ej kunde gillas. Alla dessa
tillhörde »Nationens Män»; anslaget vägrades med tre rösters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
