- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
117

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

Tegnér lemnade riksdagen redan vid midsommaren 1840 och
for hem till Wexiö, der hans helsotillstånd antog en bedröflig
och betänklig karakter. Dock blef han längre fram temligen
återställd och kunde ännu sira jubelfesten på Wexiö gymnasium
den 12 Juni 1843, med högtidstalet och dess yackra »Epilog».

Vidare hade vi den verldsberömde anatomen, den välvillige,
på äkta skånska skorrande Anders Retzius; — den ryktbare
polyhistorn Carl Adolf Agardh, biskop i Carlstad, men
derjemte bankokarl, botanist, matematiker, filosof o. s. v., en tunn
och något lutande gestalt med yfvigt, svartlockigt, något grå*
sprängdt hår, magert ansigte och glänsande, idealiskt blixtrande*
bottenlösa, egyptiskt mörka ögon: — den ända till
genomskinlighet tunne, idealiskt fule, lifligt guppande biskopen i
Strengnäs Hans Olof Holmström, som längre fram blef både vice*
talman och erkebiskop; — den lille runde, i åtbörderna kantige
och oberäknelige historikern, poeten och musikkompositören Erik
Gustaf Geijer, som stundom tillochmed »slog omkull stolar»*
en figur med tvärsäker hållning i en på det hela nog borgerlig
gestalt med väl mycket alldaglig uppsyn; — en Carl Fredrik
Dahlgren, som inom kyrkan visserligen aldrig blef mera än
storkyrkokomminister i Stockholm, men i rykte hos efterverlden
såsom humoristisk skald och Bellmanid sannolikt kommer att
öfverlefva de flesta kontraktsprostar och ganska många biskopar,
en gänglig, för att icke säga skranglig gestalt med rödfnasigt
ansigte och tunnt stripigt hår på rodnande hufvudsvål, men ur
hvars fula ansigte ett smittande löje spred sig kring rummet,
då han deklamerade sina för tillfallet författade verser, bland
hvilka sistnämnda jag särskildt minnes ett poem till ära för den
tyske geografen, professoren Ritter, »der Schöpfer einer neuen
Wissenschaft, nämlich der vergleichenden Erdkunde», som af
presteståndet inbjudits till en aftonkollation, och i hvilket poem
den tokige Dahlgren hopade geografiska namn på hvarandra l
långa rader, för att, åstadkomma bizarra rim, t. ex. Darmstadt
med Halmstad.

Yttermera hade vi de prononceradt liberala prostarne Erik
Samuel Ödmann, Carl Fredrik Björkman, Carl Erik Hallström,
sedan biskop i Wisby, Gustaf Fredrik Lindmark, den eldige Æls

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free