- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
125

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

Malmö, Ystad, Carlskrona, Calmar och Norrköping P. hade
tillfälle på stället öfvertyga sig om, att icke ens 6 eller 9
månaders förråd af salt fanns i riket; att den 27 juli 1812 funnos
icke mer än omkring 27,000 brukbara och långt ifrån fullgoda
infanterigevär i hela Sverige samt knappast 30 fältstycken med
nödtorftig attiralj; att i begge länderna herrskade den mest
tryckande penningenöd; att i Finland sådan brist och nöd rådde,
att hundratals hemman ännu lågo så att säga i ödesmål, i följd
af åboernes totala oförmåga att anskaffa boskap; och att äfven
om, mot förmodan, Rysslands kejsare i Åbo hos Sverige vänligen
anhållit, att konungen måtte hjelpa honom af med Finland igen,
så skulle konungen af Sverige icke kunnat, utan främmande
penningebidrag, emottaga denna så kära och angenäma gåfva —
ty begge folken hade då svultit ihjäl: ’så utblottade voro de,
sade Pantzerhjelm.

I fråga om det af P. nyss omnämnda andra alternativet,
att om vi ej ’kunna göra Östersjön till svensk insjö, så måste
vi stänga oss inom våra Qäll och förena oss med Norrige —
bör här omtalas hvad grefve Gustaf Löwenhjelm ett par dagar
senare sade mig: »Af kejsar Alexander berodde Norriges
förening med Sverige så helt och hållet, att han blott behöft visa
likgiltighet för detta ärende, så hade hela saken gått om intet.
Man måste alltså hålla honom räkning för det han icke var
likgiltig, för det eftertryck, hvarmed han i stället hos de
europeiska hofven dref denna affär. Jag och min bror (grefve Carl
Axel) afvunno honom i Paris, sommaren 1814, den befallning
till Bennigsen, som qvarhöll denne general i trakterna kring
Lübeck, Hamburg och Holsteinska landet med 60,000 man, för
att observera Danmarks förhållande i norska frågan; och han
erhöll af sin monark bestämda ordres att, i fall Sverige
harcel-lerades, genast invadera danska kontinenten. Invasionen var
också helt nära att gå i verkställighet, då konventionen i Moss
blef afslutad. Detta Bennigsens qvarliggande med så stor armé,
sedan alla de allierade i öfrigt dragit sina gevär in i tyghusen,
ansågs ganska betydelsefullt och var det i sanning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free