Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Monbijou och Claes på Hörnet otaliga fyllerier, republikens
segrar till ära. Åren 1805 till 1808 voro i Stockholm många,
som ej mera togo åt hatten när de mötte kungen på gatan och
man minnes ännu vissa, dem öfverståthållaren måste derom
antyda. År 1809 slapp pressen lös och straxt hade man
Grewes-mühlen. Huruvida den nykomne kronprinsen bordt lägga an på
Finlands återeröfrande, en fråga, den oppositionen kaltøv »1812
års politik», är en sådan, om hvilken det kan sägas att antingen
måste man dricka i botten eller icke läppja. Flera skrifter ha
utgifvits till försvar af den politik som följdes, men ingen af
dem rätt tillfyllestgörande, emedan författarne synbarligen varit
hvarken statsmän eller militärer och ej heller af sådana blifvit
dokumenterade. De utvisa likväl temmeligen hvad som skalle
bevisas. Att när Petersburg fick ligga qvar, måste Finland gå
förloradt, är nog sannt, och äfven jag anser Finlands
återeröf-ring blifva varaktig endast om nya gränsen blir löpande från
Cronstadt, längsåt Newafloden, genom Ladogan och Onegan till
Hvita hafvet. Huru oförtjent Napoleon var af svenska
patrioters hyllning 1810 är icke svårt att visa: han föreslog i Erfurt
1807 att skifta Sverige mellan dess begge grannar; han föste
den tvekande Alexander 1808 att invadera Finland; ban afsnäste
på snödaste vis 1809 våra sändebuds supplicationer om att
skänka oss efct förmedlande ord i finska frågan; han rånade 1812
Pommern och Rügen utan krigsförklaring och afförde ändock
våra regementen i krigsfångenskap, och sådant derföre att
kronprinsen vägrat att bemanna franska flottan med svenska
matroser (utan officerare) och att låta franska tullsoldater posta på
våra broar ra. m. Ett factum är och blifver att enthusiasmen
för Carl Johan, efter valet, tänd af de redan under de fyra första
åren. erlagda ofantliga »brudgåfvorna>5 (Carl Johans uppoffringar
för Sverige) och underhällen af landets stigande flor, länge
fort-varade; men också att den sedermera nedgått och detta
hufvudsakligen genom nidpressens bedrägliga och lömska åverkan af
allmänna omdömet, för att beröfva kungen folkets tacksamhet.»
Just här kan det vara på sin plats att berätta ett yttrande
af Carl Henrik Anckarsvärd mot konungen, vid 1840 års
riksmöte. Tvenne dagar efter det han i Konstitutionsutskottet fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
