Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
sysselsatte honom ifrigt, ända derhän att han förde långväga
correspondance med somnambula personer, både äld"re och yngre,
ur de anspråkslösaste folkklasser. Han visade mig bref från en
tolf års flicka, som blifvit somnambule genom att bära på sitt
bröst ett stycke flanell eller vaxtaft, han, efter att sjelf hafva
burit det, skickat henne, och han ansåg sig genom sina händers
påläggning hafva försatt många af läkarne öfvergifna patienter
uti clairvoyance, hvarigenom de kommit i tillfälle att skåda in
i sig sjelfva och föreskrifva den cour, som med dera borde
företagas; och detta ehuru han aldrig i detta lifvet fick höra
omtalas det af vetenskapen numera uppfunna sättet att föra in ljus
i menniskokroppen och dermed göra den genomskinlig — ty på
hans tid ännu var det »spelet icke inventeradt». Hans ifver att
få utföra denna mission, till hvilken han ansåg sig ovägerligen
pligtig emedan han var dertill utsedd, var så stor att han mer
än gång, så excellence han var, trängde sig in i familjer der
han visste att någon långvarig sjukdom fanns, äfven emot de
sjukas önskan och vilja; ja, jag kan af egen erfarenhet betyga
att när man höll dörren stängd för hans besök den vanliga
vägen, så aktade han ej för rof att uppsöka köksvägen, och lika
djerf som någon mångårig husläkare marschera in oanmäld
genom alla rum, tills han påträffat den sjuke. Han redogjorde
mången gång, rätt noga, för sin theori, äfven för mig. Det
mesta deraf har jag glömt; men märkvärdiga facta citerades.
Han var en väulig och angenäm, genialisk och interessant
herre, hvars långa och ärorika statsmannabana gjorde hans
samtal till verkliga glädjefester, i trots af den förkärlek, hvarmed
han dervid så ofta återkom till mystikens område. Jag hade
ofta detta nöje, både i mitt eget och hans hem i Stockholm;
och sedan jag var bosatt utrikes, besökte han mig mer än en
gång i Hamburg; ännu vid inemot nittio års ålder (han var född
1772) hade han, likasom brödren, att fägna sig åt ett så
märkvärdigt helsotillstånd att han företog utrikes resor; och ännu så
sent voro minne och kroppskrafter så i behåll, att han ensam
vandrade på Hamburgs gator för att uppsöka mig. Timmar
igenom promenerade han ännu det sista året af sin lefnad vid
min arm å Jungfernstiegs-trottoiren. Han var hvarken den förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
