- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
181

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

ryktbara recept: »att hämma tryckfrihetens missbruk i
Pennsylvanien» och hvilket recept var af följande lydelse: »Man har
ännu icke användt något verksamt medel för detta ändamål.
Men sedan man redan skrifvit tillräckligt öfver de Förenta
Staternas konstitution och man med kännedom afhandlat grunderna
för en god styrelse, har jag föreställt mig, att något medël
kunde gifvas att hejda missbruket af pressens domsrätt.
Emellertid har jag länge haft svårighet att uppfinna ett, som icke
skulle gripa in i dess lagliga tillhörigheter; men jag har
omsider trott mig hinna till en upptäckt, som, i stället för att
minska den allmänna friheten, skall förmånligt öka den, det är
nemligen, att bestå folket ett slags frihet, som våra lagar
hitintills vägrat det, — käppens frihet. Om, då samhället ännu
var i sin barndom och lagar icke gåfvos till, en man
förolämpade en annan genom ovett, så kunde den förolämpade liämna
sig på angifvaren med några örfilar, och i händelse af iteration,
med några dussin käppslängar. Detta stridde ej då mot
lagarna. För det närvarande är denna utväg förbuden. Den,
som skulle nyttja den, straffas som fredsbrytare, under det att
smädesrätten bibehåller hela sin kraft, emedan lagarne, som
skulle hämma den, göras vanmäktiga genom pressens frihet.
Jag föreslår således, att icke röra denna frihet, att lemna den i
hela sin utsträckning och kraft, men att också tillåta käppen
att med sin frihet gå i bredd med pressens. Det är då, mina
medborgare, som, ifall en slyngel till författare angriper Er till
heder och rykte, kanske kärare för Er än lifvet, och lians namn
finns utsatt på den skändesmörja, han sammanrafsat, J på ljusa
dagen kunnen hemsöka och ärligen krossa hans skalle. Om
han åter försticker sig bakom boktryckaren, och J icke desto
mindre upptäcken honom, så gömmen äfven J Er i något försåt
nattetid, anfallen bakifrån och kringpryglen honom. Om Er
fiende lejer sig bättre författare än han sjelf, för att så mycket
bättre smäda Er, så lejen J jernbärare, med styfvare armar, än
Edra egna, som hjelpa Er att bättre mörbulta den skrifklådiga
tampeu. Så tänker jag om den enskilda förbrytelsen, öfver
äre-skändande skrifter och deras belöning. Men ehuru allmänheten,
af naturlig rörelse, finner sig stött öfver smädarens förhållande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free