- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
208

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

men för honom var som aldrastarkast, hans ende son, dåvarande
kronprinsen, populär såsom de flesta kronprinsar och särskildt
känd såsom vän af de liberala riksdagskoryfeerna, t. ex.
Thomander, kallat denne till den audiens, hvarvid kronprinsen
begärde hans råd rörande liqviderandet af kabinettskassans skuld
och fick det försonliga, löftesrika svar, vi förut omförmält. Att
tillfallet var rätt väl valdt till en captatio benevolentiæ, låter
icke förneka sig, om än dessa Thomanders löften icke ens vid
förtjusningsriksdagen 1844 blefvo af ständerna infriade. Den
nve kungen fick redan då i sin ordning erfara, hvaraf det skum
består, som kallar sig folkgunst eller popularitet. Men 1843
hade han ännu icke gått henne förlustig.

Redan innan Carl Johan samlats till sina adoptiva fäder,
gjorde sig Dagligt Allehanda, på hösten 1843 och kanske ännu
tidigare, till ett uttryck af den folkgunst, kronprinsen Oscar
förvärfvat och af de glada förhoppningar, som fåstades vid hans
regerings-anträde. Andra blad, och deribland äfven det
stickande Biet, gjorde väl dervid hvaijehanda anmärkningar, hvilket
Allehanda just vid årsskiftet 1844, då ännu ingen anade
thron-skiftet, kallade att »anfalla thronföljaren», och berömde prinsen
för liberala åsigter i undervisnings-, tull- och fångvårds-frågorna.
Biet instämde, i sitt första nr på nya året, öppet uti
tillfredsställelsen öfver hans verksamma interesse för allmänna värf,
men varnade och ogillade det ovisa nit, som äflades att göra
honom till partichef. Freja fann debatten emellan de begge
förutnämnde »amusant» och förmodade att »Biet möjligen fruktar
att i kommande dagar se den röle, det nu spelar, spelad af
»lilla kusin sjelf» (öknamn på D. Allehanda) och att det således
vore jalousie de metier, som denna gång tyckes ha satt Biet
och Allehanda i fejd med hvarandra.» Att rikta sin opposition
emot »konungens person och hans ätt» fann D. A. nu
inkon-stitutionelt; men konstitutionelt troddes vara att opponera emot
»konungen och hans regering»; hvaraf några drogo den
slutsatsen, att det egentligen vore »ätten», Allehanda ville hafva
sau-verad för all opposition. Allt detta var blott præludier.

Publicitetens historia i Sverige, om hon komme att
skildras af någon, som närmare kände de inre ställningarne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free