Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
slutet af April fick man kännedom här om Prinsens af Wasa
manifest till europeiska stormakterna, hvari han förklarade att,
ehuru han icke ville motsätta sig konung Oscars thronbestigning,
han dock ingalunda derföre ämnade afstå från sina och sin
familjs anspråk på svenska thronen. Konung Oscar gaf härpå det
mest värdiga svaret genom sin kungörelse af den 7 Maj, som
upphäfde förbudet af den 10 Dec, 1812 mot all gemenskap
med f. d. konungafamiljen. Luften var dessa veckorna full af
korsande rykten, och det var just i de dagarne, de konservativa låtit
förstå att man borde låta Richert och öfriga »nationens män»
komma in i ministèren för att försöka sig, så att man finge
veta hvartill de duga i verkligheten. De begynte yrka att
råmärkena mellan de begge statsmakter, våra grundlagar erkänna,
d. v. s. regering och representation, borde uppdragas på samma
sätt här som i andra konstitutionella samhällen, republikenia
inbegripna, så att de utvexter, hvilka i strid mot den
konstitutionella principen här uppkommit och icke egde motsvarighet i
något annat land, niåtte blifva bortskurna, nemligen
riksgäldskontoret, justitieombudsmannen, opinionsnämnden m. rn. Hans
Järta skref till mig den 28 April: »Uti en artikel får jag
ypperlig anledning att yttra mig om svårigheterna att få en
»ministere», sådan de frie den önska. Herr Richert har vid detta
tillfälle spelat en usel röle»... och den 5 Maj: »Också jag
anser ganska möjligt att representationsförslaget går igenom. Jag
har alltsedan förra riksdagen varit beredd derpå. Men man må
ej falla modet, utan kämpa i det yttersta. Vid egen egoistisk
beräkning skulle jag ej vara missbelåten med den radikala
reformen. Mitt beslut är fattadt att i sådant fall anse mig icke
mera vara svensk medborgare och följaktligen ej bekymra mig
om någon allmän angelägenhet»... Så skref den, som 1809 i
konstitutionsutskottet väsendtligen redigerat grundlagarne!
En bland de mest missnöjda var väl rikets erkebiskop. 1
Februari 1843 besökte jag honom ånyo en afton och fann
honom allena. Han språkade då flera timmar; öppnade som det
tycktes nästan helt och hållet sitt hjerta, klagade öfver köld och
likgiltighet från hofvets sida, antydde tillvaron af ännu mindre
varma känslor från unga hofvet och yttrade bland annat: »De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
