- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
221

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tillägg till Första Delen.

Några efter tryckningen ingångna upplysningar torde vi
här få upptaga:

Redan 1832 fanns vid Partilled, gentemot boningshuset,
på andra sidan landsvägen, en liten träddunge, som kallades
»Toddylund», och i det öfriga Sverige var Toddy-drycken (sid.
33) långt förut känd. Valerius hade sjungit »Toddys lof»; geuom
Kongl. Förordning 1817 förbjöds nyttjandet af Toddv och
åtskilliga andra främmande drycker; Pierers Universallexicon har
ordet Toddy uttydt med »en blandning af bränvin, socker och
muskott, särdeles i Amerika».

Leckö slott (sid. 35) förlänades på 50 år icke åt
Adlersparre, utan åt C. J. Adlercreutz.

Uti grefliga Oxenstjernska grafkoret (sid. 42) i Upsala
domkyrka (hvilket chor icke omfattar den store rikskansleren
Axels stoft, som är begrafvet uti Jäders kyrka i Södermanland)
hvila Carl XI:s förtjente minister, riksrådet och
kanslipresidenten" Bengt Oxenstjerna samt Magnus Stenbock, och i den
fri-herrliga riksamiralen (icke fältmarskalken) Claes Christerson
Horn. Uti kyrkans högchor hvila Gustaf I:s alla tre gemåler,
men bland Johan lll:s endast Gunilla Bjelke. Laurentius Petri
har sin graf i samma chor, och Olof Rudbeck uti kyrkans midt.

»Zierbengel (sid. 48), var icke namn på person, utan
ansågs ha uppkommit i samtal emellan två tysktalande akademiska
lärare (hvaraf den ena ännu lefver), som yttrade (1825—26)
om två numera framstående embetsmän: »Sie sind Zierbengeln.»
Denna benämning tillades sedan begges umgängesvänner och
utsträcktes jemväl till sådane, som ingalunda kunde anses
tillhöra sprättkompanier. Nolcken var den som jordbrukare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free