- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tionde delen.Tvisterna med Norge. - Carl XV:s kraft-period. Jernvägens westra stambana, 1860-1863 /
14

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

loven, hvilka röra civil- och criminal-lag. Grundlagens § 112
säger att förändringar kunna ej vidtagas i grundlagens
principer, utan blott "Modifikationer i enkelte Bestemmelser" och
frågan om ståthållareskapets upphäfvande måtte dock vara en
principfråga, önskade af allt hjerta föreningens bestånd, men
då borde man gå öppet och ärligt tillväga såsom bröder och
säga rent ut, att under denna förevarande fråga ligger:
"unionens upplösning." — Motionen remitterades, på samma sätt
som den Anckarsvärdska.

Nu tycktes man i Norge omsider börja draga åt sig
öronen. Mot slutet af året utkom i Christiania ett s. k.
Flyve-blad på halft ark med titel: "om Statholderposten", författadt
af regeringsadvokaten Duneker, för att upplysa svenskarne om
de sansades och unionsvänligas bland norrmännen uppfattning
af denna kinkiga fråga. Han började med att uttryckligen,
formligen och på det mest accentuerade sätt kasta skulden för
animositeten i frågan på den norska dagbladspressens "unga,
oförståndiga menniskor", "som framkallat instinkten i
förnuftets, lidelsen i den lugna öfverläggningen ställe. Vid
behandlingen af mellanrikslagarne, lagen om domars
rättsgiltighet på begge sidor om gränsen o. s. v. har denna norska press
öfvertygat oss huru ett land ej kan ha en farligare fiende
än sin egen press, då den tillmäter sig att försvara dess
rättigheter i saker, hvilka den icke orkar med. Nationerna ega,
liksom damerna, sin corde sensible. När Dagbladspressen kan
anslå denna svaga sida hos nationen, behöfver han icke förstå
någonting af saken; han når sitt mål på ett mycket lättare
och tacksammare sätt, vinner abonnenter och popularitet
genom att vara ytlig och lättsinnig, i stället att, hvad han
ej förmår, vara grundlig och upplysande. Norska nationen,
norska Storthinget rår icke för pressens oqvädinsord,
pressens opassande och oanständiga språk och barnsliga
hane-gäll, och de ungdomliga förfäktarne af Norges rätt torde
vid detta tillfälle hafva ganska betydligt missräknat sig,
om de tro, att deras stångande med buffelhorn mot
nationens svaga sida skall af nationen kännas såsom kärlekens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/10/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free