Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
terat sig och knappast förtjente en intervention. "Men -sådana
ovänner voro från en sådan verksamhet oskiljaktiga; de voro
ofta alldeles för ifriga att neutralisera mitt uppträdande, för
att just alltid dertill välja de hederligaste utvägar. En af de
första utländska män, med hvilka jag sammanfördes, råkade
ock vara en rätt tvetydig person. Yid flyttningen till
Hamburg nödgades jag de första veckorna bo och dinera på ett
hötel (Victoria) och redan den andra dagen märkte jag vid
table d’höte att en äldre man, som tycktes vara stamgäst på
stället och första dagen haft sin plats på helt annat ställe
vid bordet, låtit flytta sin couvert intill min, der han bullade
upp omkring sig med en mängd utländska tidningar, dem han
upptog ur sina rymliga fickor. Snart började han conversera
och fråga mig om svenska förhållanden, och det var just icke
svårt att finna att jag här måste vara på min vakt; en fråga
om svenska grundlagarnes innehåll hjelpte mig dervid, ty detta
var då en, som man kunde helt oförfängligt mångordigt besvara.
Jag märkte likväl sedermera att han var nästan lika mycket
stamgäst på andra höteler, altid fick den plats han begärde,
och nästan ständigt valde den bredvid någon nyss ankommen
Tesande. Mig hade han alltid dessemellan tillfälle att återigen
nalkas på Victoria. Jag erfor att han var en landsflyktig
holländsk litteratör, som nu födde sig med correspondentartiklar
till holländska och belgiska tidningar samt med ett litet
antiqvarisk curiositets-magasin, hvilket likväl snarast tycktes
utgöra blott en plausibel förevändning. Detta var beläget i
hans bostad, några få hus ifrån mitt posthus och på samma
gata, och hans namn: van Herberghen förvexlades mer än en
gång i munteliga samspråk med mitt, af mindre uppmärksamt
folk. Härtill bidrog äfven mycket att han syntes hafva ganska
intima förbindelser med temligen högt uppsatta svenskar af
den vanliga sort, som stundom under anonymitetens slöja i
artiklar och brochurer utrikes uppträda emot sitt eget
fädernesland; ja, när den italienske markisen Torrearsa, som
skickades till Sverige för att notificera Italiens "enhet", blifvit af
vår legation i Turin anvisad på mig under sin sejour i Ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
