Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
be henne gå, vanligen med de orden: Madame, er vagn har
kört fram! Ofta satt hon vid hans säng, med Brahe, långt
in på nätterna, under det att kammartjenaren gick ut och in
och sysslade i rummet. När under samtalets gång konungens
blod brusade upp för ett ögonblick, skydde hon icke att pä
de mest directa och borgerligt rättframma sätt visa honom
tillrätta, eller, som det i ett borgerligt ordspråk heter, slå
kallt vatten öfver honom. Så t. ex., vid ett dylikt samtal
1838, under de s. k. Crusenstolpeska oroligheterna, då Carl
Johan i ett dylikt ögonblick af uppbrusning fällde det uttryck,
af hvilket oppositionsbladen den tiden sedan gjorde så mycket
ond blod: "sabrez la canaille!" inföll hon genast: "Jo, det
der tycker jag just om att höra sägas af dig, du som icke
en gång har hjerta att vrida nacken af en kyckling!" hvarpå
alltsammans vände sig till skratt. Ibland hennes aldra äldsta
bekantskaper i Stockholm var directeuren och grosshandlaren
Carl Arfvedson, den hon ännu såsom mademoiselle Clary hade
lärt känna i Marseille, der han i ynglingaåren någon tid vistats
för att evertuera sig på handelsbanan; minnesgod och
hjelpsam, såsom alltid, skyndade hon på gamla dagar oombedd till
hans firmas understödjande vid en hastigt påkommen, hotande
förlägenhet. Hennes helsa, vanligen god, hade mot slutet af
Mars 1858 lidit afbrott, just icke häftigt eller betänkligt, men
dock så långvarigt, att hon icke förrän mot slutet af April
kunnat återtaga sina vanliga promenader. Ju äldre hon blef,
desto mera sällan återkommo symptomerna af hemlängtan till
det sköna Frankrike, hvilka stundom drifvit henne till
Carlskrona och andra hamnorter för att der embarkera, men
alltid slutats så, att så snart hon beträdde fartygets däck och
kände osäker "tiljan under foten", återvände hon i land och
for med oförrättadt ärende tillbaka till Stockholm. Omgifven
af svärdotters och barnbarns vördande hjertan och vårdande
händer, uppnådde hon den 8 November 1860 sin åttationde
födelsedag och lät, såsom ofta förr, vid dess firande tillställa
hufvudstadens småbarnsskolor vadmal och linneväf, dem hon
inköpt vid Kårda församlings arbetsinrättning i Småland, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
