- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tionde delen.Tvisterna med Norge. - Carl XV:s kraft-period. Jernvägens westra stambana, 1860-1863 /
172

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

Frankfurts förbundsförsamling den 13 extra session och antog
Preussen-Österrikes förslag om förbunds-execution emot honom.
Arméer samlades. Preussen fordrade vidare, såsom upprättelse
för kurfurstens sätt att emottaga Willisen (hvilken han först
vägrat audiens, och slutligen kastat konungens bref på
golfvet), kurhessiska ministèrens afsättning inom 48 timmar.
Journal de S:t Petersbourg rådde Inirfursten till eftergift och
valordningen blef upphäfd den 17. Österrike m. fl. stater
protesterade mot Preussens ultimatum till Kurhessen, såsom
stridande mot förbundsaktens ellofte artikel; efter långvariga
konseljer i Cassel afslogs detta ultimatum af kurfursten den
19, och begge rikenas sändebud afreste från sina ömsesidiga
stationer. Den 27 begärde Hessiska konseljen afsked, dertill
förmådd af Österrike och Bayern, för Preussens skuld, och
den 23 Juni tillsattes en annan, föga populär ministère,
hvar-emellertid både 1831 års författning och 1849 års vallag blefvo
promulgerade. Detta stormiga gräl fortsattes i många
månader, till dess Preussen och Österrike i November hotade
kurfursten med att i hans ställe insätta ett agnatiskt regentskap,
då han ändtligen återinsatte Sternbergs ministère och
åter-inkallade landtdagen. Numera var ven Bismarck Preussens
utrikesminister, och det var han, som tagit illa vid sig
deröfver att kurfursten icke ville tillstädja sitt lilla parlament
att pröfva kurfurstendömets budget, hvarom hela hösten
not-vexlades med kurirer. Det är rätt eget att nu efteråt läsa
franska yttranden om Bismarcks inblandning i denna sak:
man ser huru fransmännen redan då hatade honom. Så sade
Journal des Débats 28 Nov.: UI sanning! Europa erbjuder i
sitt nuvarande skick några skådespel, på en gång löjliga och
sorgliga: på ett håll partichefer, som drömma endast om
annectioner för sitt land och som börja med att vilja afväpna
det; på ett anna^ en regering som, efter att den 11 Oct. ha
varit en omedgörlig försvarare af 1832 års förslag, den 25
ej begär bättre än att få kränka det; på ett tredje en
minister, som affärdar note till konungen af Danmark för att,
i fråga om Slesvig, beprisa välgerningarne af en blott per-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/10/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free