Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
men förnedring verkligheten. — En kraftfull konung gaf nyligen
kungligheten sitt tillbörliga anseende, och hans styrelse har fått
sin gillande bekräftelse af den allmänna djupa sorgen öfver hans
bortgång. Sorgen är helig och fridlyser från lättsinne och
obetänksamhet. Vår konung har erhållit ett rikt arf af ära att
upprätthålla, och vi ett lysande minne af kraft och vishet att
efterfölja. Det borde således vara möjligt att dämpa folkyrans ifver.
Hvarje fosterlandets sansade vän göre sin skyldighet. Vi böre
göra vår, såsom prester och vetenskapsmän, sanningens lärare
och vårdare, icke lekdon för stundens ombytliga vindkast. —
Den byggnad, vid hvilken vi äro anställde .arbetare, höjer sig
oafbrutet genom åldrarne. Äfven såsom riksdagsmän skola vi
verka för det varaktiga och dock fortgående, religion, bildning,
samhällsordning. Vi skola förtjena våra medständers aktning,
då vi icke söka vår enskilda, men, enligt kallelse, mång’ mans
nytta. Mer än en gång har detta Stånd gifvit en välvillig hand
till fäderneslandets räddning; denna hugnad bjuder sig åter an
vid de vigtiga frågor, denna riksdag framfören Rent och
allvarligt uppsåt, uthållig kraft, oaflåtlig besinning, orubbligt lugn
utmärke oss; och vi skola få, om icke af den föränderliga
meningen, dock af de godas och framtidens dom oss tillerkänd äran,
som enligt skaldens ord tillkommer den vise,
quera non civium ardor prava jubentium
mente quatit solida...
Ehuru tryckt af åren och försvagad af en långvarig svår
sjukdom, har jag hit följt min konungs kallelse och mitt embetes
kraf. Jag behöfver undseende och begär det af broderskärleken.
Med undergifvenhet öfverlemnar jag åt den Gudomliga Försynen
skickeisen, antingen att med glädje öfver fosterlandets bestånd
och förkofran få återvända eifter riksdagen till de mest älskade
pligters fortsatta vård, eller att med min störste företrädare,
Spegel, gå ifrån en riksdag i grafven med grämelse öfver
Sveriges stundande ofärd. Af inga skiften lider min kärlek till det
Stånd, jag tillhör. Att bibehålla dess förtroende är min flit och
min ära. — Herren vare med eder, bröder! Med mig vare ock
Herren!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
