- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
14

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Detta tal betecknades af Hiertas och Dalmans tidningar
såsom en öppen krigsförklaring mot konungen. De sade att
Wingård deri »höjt upprorets fana», att det »var icke mer en
luthersk erkebiskop, som talade, utan en romersk nuntius, som
slungar sin banhbulla mot de kätterska reformerna», en Gustaf
Trolle, »som bjuder spetsen åt sin kung», en »Jöns Bengtson,
som icke blygdes att afkläda sig den andliga skruden för att
gripa till sköld och svärd mot sin lagliga af honom sjelf krönta
konung», en »Brask, kämpande mot upplysningen och för
mörkret»; de talade om erkebiskopens »frenetiskt papistiska ilska»
o. s. v. — Å motsatta sidan förtjustes man öfver talets många
skönheter, och fann det vackert och upplifvande att se en 60
år gammal man så varmt hänföras af sin sak, att han
förglömde hvad ålderdomens betänksamma klokhet hviskade om
personliga olägenheter. Hade näpsten åt motpartiet ej varit så
träffande, skulle larmet ej blifvit; så stort, tillade man.

Innan vi lemna denna episod, må här straxt tilläggas att
det brillanterade biskopskorset ändock (ny upplaga) tillföll
Wingård samma år, efter kröningen; och under de följande, åren
blef förhållandet emellan konungen och erkebiskopen allt bättre.
När den sednare med bruten helsa måste 1851 öfvergifva
riksmötet för att i sitt hem, Upsala, i stillhet af bida den med stora
steg annalkande döden, men icke förmådde bestiga de långa
slottstrapporna till konungens egen våning, så var det samme konung,
som begaf sig utföre samma trappor ända ned till slottets
nedersta våning, för att i prinsessan Eugenies boning emottaga den
döende prelatens sista afsked.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free