Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
i
och religion särskild stam»; ordade om sina »stora farhågor for
en hel judarnes framtid här i Sverige» och huru Tysklands
städer »hvimla af en judebefolkning, hvaraf man mer* än gerna
lärer önska att blifva af med någon del». Äfven misstycktes att
judarnes gudstjenst blef ställd under lagens skydd liksom den
kristna, hvarigenom judarne »i rikedom och inflytande vexa oss
fattiga lutheraner alldeles öfver hufvudet», och slutligen blef DA.
vältaligt så här: »Men judarne! Ett helt reglemente utfärdas
till skydd för deras religionsutöfning — dem tillstädjes att,
efter ansökning hos regeringen, offentligen hålla gudstjenst och
i sådant afseende inrätta egen kyrka — och deras
religionslärare uppmanas till och med att hålla sina predikningar helst
på svenska». — År 1833 funnos i riket bosatte 845 judar
och judinnor. På tio år,’ 1827—1837, inflyttade tre.
Förtjusningsfebern 1844, vid början af riksdagen, befanns
redan inom ett par månader vara i starkt aftagande. Dagen
före kröningen skrefs i en af hufvudstadens tidningar:
»Konungen går sin utstakade väg och låter icke sig förvillas af deras
försök, som gerna ville draga honom in uti deras partiåsigter;
och denna fasthet hos konungen att icke uttala sig förrän
behof göres, är af hugnande art för folket: ty svensken behöfver
en konung med fasthet i viljan. Emellertid förmår ingen att
förutse utgången af denna riksdag; visserligen går landet icke
under, om han ock efter den utsatta tiden åtskiljdes med
hufvudsakligen outrättade ärender; men landet kommer i alla fall
att lida af den spänning och den oro, som blifvit väckt af 1840
års fantaster och som underblåses af den sig så kallande
liberala pressen»... »De individuella vaniteterna hota att göra
allting omöjligt. I Bondeståndet märkes en brytning, ty den
så hårdt kufvade minoriteten börjar hemta mod; Strinnlund och
hans vänner vinna dagligen mera kraft. Uti Borgarståndet
finner man en Kock ifrån Malmö, en Lagergren m. fl., som
icke vilja dansa efter Petrés och Wærris pipor, och sjelfva vice
talmannen (Brinck) lärer börja märka att han begynner förlora
förtroende hos sina kommittenter. Ibland presterna finnas få
»liberala». Hos adeln uppbär Anckarsvärd med berömlig
anspråkslöshet missödet att se de flesta af sina konstitutionsförslag för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
