- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
51

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

lysten tid, med våra beslut sökt vårda konungslig rätt och
förtjent det for oss dyrbara namnet af konungens vänner. Om
fäderneslandet af detta riksmöte icke skördar all väntad nytta,
torde fordran varit för stor liksom frågornas mängd. Häftygen
synas ock stundom hafva saknat hvilpunkt och deremot den oro
tagit fart, som icke vill bygga under nedrifningen och skörda i
såningstiden. För våra afsigter, vare sig vid återhåll eller
framsteg, äska vi samma rättvisa, som den vi villigt gifva åt andras
äfven i motsatt riktning. Om icke nu, skall den troligen icke
lång tid härefter förunnas. För våra medstånd hafva vi
ådagalagt aktning och välvilja. Kärleken tror allting; den hoppas
allting; den lider allting. Den är tacksam för mottagna
vän-skapsprof och vi hafva erfarit flera; men den harmas icke öfver
uteblifna eller gifven anstöt, ty den lefver mest af egna
tillgångar. Den spänning, hvarmed riksdagen började, kunde icke
vara utan verkan äfven på vårt stånd. Men den gaf snart vika
för den öfvervägande broderligheten, hvilken har varit, är och,
trötts försök att störa den, skall blifva vår utmärkelse. Med
rördt hjerta tackar jag det högvördiga ståndet för undseende
med den åldrige sjuklingen; för den rättvisa som gjorts mitt
uppsåt; för många i djupet af mitt inre hyllade vänskapsprof.
Kanske skall en större kraft härnäst föra eder an, bröder! men
aldrig någon medbröder, som innerligare än jag, af arf och
förvärf, älskar konung, fosterland, kyrka och presterskap. Om min
jordiska ära sköter jag icke, och ställer domen till Honom, som
rätt dömmer. Jag fruktar Gud och har ingen annan fruktan.»...

Episoden om Sven Heurlins silfverkanna — »äreskänk» — var
ganska kostlig, sådan en riksdagsman af bondeståndet då för
tiden allmänt berättade derom. Redan på vintern omtalades såsom
ett curiosum, att Heurlin hade sjelf författat en
subscriptions-lista, hvartill rubriken innehöll uppmaning till hans liktänkande
ståndsbröder (de radikala), att göra sammanskott till en äreskänk
för de politiska förföljelser, han skulle nödgats utstå. En af
hans vänner samt hans son samlade underskrifter, men icke
talrika. Några harmades, andra skrattade åt tillställningen, och
man trodde att frågan skulle falla då icke mer än Vs af
stånds-bröderne, och desse hufvudsakligen de yngre, låtit fånga sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free