Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
derna blifvit af några lycksökande hufvudlösingar, nu som då,
lockade uti en fälla af så fin jerntråd att de ej förmärka den,
och ur hvilken de ej kunna komma, innan omständigheterna
tvungit dem att nyttja våld. Så raisonnerades vid den tiden.
Bitterheten af åtskilliga talaretungor i riksstånden,
bitterheten i partisinnena, bitterheten af missnöjena åt olika håll hade
medfört en stor minskning uti urbaniteten man och man emellan.
Detta märktes synnerligen i de s. k. förnämsta tidningarnes
polemiska språk, och tillhör skildringen af det tidehvarfvets
egendomligheter. Ett par exempel böra alltså nämnas.
Uti en strid emellan Stockholmsbladen Allehanda och den
Konstitutionel^, fick t. ex. den sednare hålla till godo af den
förra, som likväl då brukade kallas »hoftidning», mustigheter
sådane som dessa: »hutlösheter», »skojerier» »skojare», gement,
lutfiskar, lögnfabrikanter, gemenheter, o. s. v. Tidningstonen var
så sjunken, att ropet på ett mera »hyfsadt skrifsätt» emot
politiska motståndare blef allt rnera högljudt. Den »erkändt förste»,
såsom Aftonbladet dä kallades, påstods hafva kallat redaktionen
af tidningen »Samlaren» i Strengnäs »syndapalt», »kutig
lumpsamlare» och hotat honom att, om han vidare »går på i
ullstrumporna», skulle han »få handplagg» och »gå på sin buk och
äta jord i alla sina lifsdagar»; kallat Johau Peter Theorell »den
gamla lata och oborstade kusken», Crusenstolpe »myrslok».
»Tartuffe, som borde ha ett bräde för pannan» och »näpsas med en
spark»; kallat Lindeberg »hirnloser Mensch», »oförbätterlig i
litteraturen» ; kallat Dagbladet en »sophög», skalden Atterbom »apa»,
»krypande själ», »ömklig stympare», Esaias Tegnér »pösande
prelatlimpa», »som man svarar något sefiriskt, men icke med
munnen» o. s. v.
Hvad som, under 1844 års riksdag, i synnerhet smärtade
de konservativa, var 1) att till talman och vice talman för
Bondeståndet utnämndes personer, hvilka genom formlig
proklamation uppmanat svenska allmogen att antaga det sedan 1841
hvilande representationsförslaget, och till talman uti
Borgareståndet utsågs en med dessa fullkomligt öfverensstämmande
politisk karakter; äfvensom att vice talmansbefattningen erbjudits en
man, hvars missnöje med förra styrelsen och hvars republikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
