Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Men missnöjen voro dock på flera håll utsådda. Från
den konservativa sidan öfver åtskilligt vankelmod, stundom barskt
afbrutet utaf s. k. våldsamma paroxysmer och åtgärder; från
Aftonbladets och de frias sida öfver åtskilligt smolk i deras
mjölk och för mycken betänksamhet vid vissa tillfållen. Dessa
diskurser, §om stundom nog mycket liknade ett partiernas
ryckande med hvarandra om spiran, nådde sin höjd uti frågan om
svensk-norske envoyén i S:t Petersburg, friherre JS^ils Fredrik
Palmstjernas rappel, i följd af hans uppträdande vid
kröningsriksdagen. Han hade redan före kejsar Nicolai thronbestigning
(1825) tillträdt sitt embete, hade sett hela den yngre
generationen af kejserliga huset uppvexa och gungat de små
storfurstarne på sina knän, hade nästan dagligen varit gäst hos
kejsaren och var »der i huset» mycket kärkommen vän; han hade
skött sitt embete förträffligt, isynnerhet i den kinkiga uppgiften
att ställa till rätta konflikten med anledning af den beryktade
skeppshandelu, samt beklädde den vigtigaste platsen bland alla
dem, som utom Sveriges gränser kunde vara af särskild vigt
både för vår regerande dynasti och för vårt fädernesland.
Den liberala pressen hade i alla tider mot ingenting ifrat
så häftigt, som emot sådant, hvaråt den kunnat gifva
karakteren af reaction efter riksdagarne, eller hämdeförsök emot
personer, som under riksdagarne gjort sig obehagliga. Man mindes
ännu hvilket oväsen som uppstod, då konung Carl Johan, efter
en riksdag, kommenderade två yngre officerare vid Svea
Lifgarde till extra tjenstgöring, den ene på Carlsborg, den andre på
Carlsten, och huru länge denna åtgärd behandlades såsom ett
vådligt ingrepp i riksdagsmannarätten. Vi hafva redan förut
sett, huru den nye konungens onåd emot tvenne andra
riksdagsmän af motsatt parti (conservateurer), hrr Printzensköld och
Anton Gyldenstolpe, befanns af den liberala pressen mycket mera
loflig. Men när nu efter riksdagen, sig till skräck och androm
till varnagel, denne Palmstjerna mistade embetet i följd af sina
riksdagsåtgöranden, då fann den liberala pressen sådant icke
blott naturligt, utan rentaf berömvärdt. Då hade han inför de
liberala i Sverige allsingen merit. Uti Norrige satte man på
på honom så högt värde, att norrmännen hos konungen begärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>