Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
vän, har jag obetänksamt råkat i skuld, som mina stackars
efterlefvande få umgälla...»
Eedan det lärer icke undfalla läsaren, att detta bref
berättar om munlåset och Wallmarks afgång från Posttidningen
någonting helt annat, än hvad derom säges i hans nyss
ofvanföre citerade sjelfbiografi, så att endera af uppgifterna måste
halta; men hvad läsaren icke kan så tydligt se, som författaren
af dessa anteckningar, hvilken ännu förvarar detailerade
ziffer-uppgifter och egenhändiga bref uti »deflcit»-frågorna, måste
sanningen till pris äfven sägas ut, och skulle varit sagdt långt
förr, om ej författaren alla dessa åren 1856—69 vistats
utrikes: att den beskyllning, W. i brefvet till Blanche utkastar emot
Adjutanten, icke består vid en faktisk pröfning. Att denne
inledde honom, vid jultiden 1844, uti den nya planen för
Posttidningen; att denne gaf ekonomisk garanti för året 1845,
hvilken ärligt infriades; att adjutanten ihärdigt vägrade att förnya
denna garanti för något följande år; att oaktadt det stod
Wallmark alldeles fritt att afgå från tidningen med slutet af 1845,
han icke blott stod qvar för 1846 då han likaledes kunnat afgå,
velat afgå, bordt afgå emedan han på våren det året ernade
alldeles lemna utgifningsorten och nedsätta sig i en aflägsen
landsort, utan qvarstod äfven allt detta oaktadt, till en
början 1847 — detta är faktiskt, och borde bevisa, att det icke
varit så farligt med årsförlusterna. Ziffror kunna grupperas
på mångahanda sätt, men utvägar finnas ändå att kontrollera
dem. Wallmark var icke något barn, eller någon sjukling, när
adjutanten »förledde honom», ej heller sanguiniker. Om icke
allt slog ut effcer hans önskan, så var ju detta icke endast
adjutantens fel, utan ock Wallmarks eget. Rättvisa åt adjutanten,
som åt alla! Att W. afgick från P. T. »utan att hos
Akademien eller den s. k. vännen göra något anspråk på ersättning»
— är ett talesätt, hvars halt i det föregående kunnat pröfvas.
Ja, i hvad beträffar anspråken på ersättning, för »deficit »1846»,
gick W. ända derhän, att han i en skrifvelse till H—s på våren
1846 sade kontraktet vara pactum turpe och derföre hotade dels
att »fly direkte till konungens nåd», dels att göra cession: »våra
förhållanden kunna då ej undgå att komma till allmänhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
