- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
135

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

kunskap och det blir ej jag, som deraf ensamt kommer att lida.
Hade bror, som bror ville, men som jag af min vanliga
frikostighet på råd afstyrkte, sjelf satt sig i spetsen för tidningen,
så hade denna tvist om garantien för i år åtminstone icke egt
rum». Men H—s förblef i den punkten orubblig; och som
sagdt, W. qvarstannade ändå. Att då kasta skulden för sin
skuldsättning på adjutanten, så många år efteråt och sedan
samme adjutant i så många år, i så många fall, i så många
tidningar beredt åt W. årliga inkomster för spaltfyllnad, den W.
höll till godo tillochmed i adjutantens egen »Svenska tidning»
år efter år — det måste väl tillskrifvas W:s höga ålder när
brefvet skrefs till Blanche (han var mer än åttatio), aftagande
minnesskärpa och — kanske ännu en annan omständighet.

Wallmark blef tidigt lärare i svenska språket för
kronprinsen Carl Johan, och vande i långa år både sig och andra
vid den lätta utvägen, att för hvarjehanda »deficit» söka
betäckning hos den gifmildaste bland furstar. Statstidningen, som
Wallmark förestod, blef ett slags pensionsinstitut, der
hvarjehanda s. k. författare åtnjöto bestämda honorarier med obestämd
författareskyldighet. Man lefde på »skräddarräkningar». Man
hade först arfvoden för utgifvarskap, särskildt dessutom för
ekonomiska bokföringen, särskildt för spaltfyllnaden o. s. v., och på
sådant sätt kan man väl få ihop årligen en minskning i
kommande tiden af 2 eller 3000 rdr, såsom W. skrifver till
Blanche. Men Statstidningen tog slut utan adjutantens
medverkan, och den garanti, Carl Johan för henne utgifvit 1843,
var honom drygare, än hans garanti för 1844, den hans son
öfvertog, i verkligheten blef; och detta enligt W:s egen uppgift.
Adjutantens garanti för Posttidningen 1845 gick, såsom vi sett,
till ej mer än 1,500, event. 800 rdr bko. Hvarföre ingick
Wallmark på den, om den varit för liten? Att H—s höll sina
förbindelser, derom kan man vara förvissad; att han tog ut sina
fordringar för tryckeriet, som var hans egendom och som
Posttidningen begagnade, likaså. Men han var i dessa
urtagningar städse facil och tålmodig gentleman, utan att något
efterskänka.

Redan den 7 Dec. 1846 blef adjutanten nödsakad att all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free