- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
151

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

mar; men då de ändtligen blifva omsatta och transplanterade,
förändra de sin vilda art och blifva sköna träd, som gifva
behaglig frukt. I denna afsigt och ingen annan afsänder jag
denne yngling Carl Linnæus till Akademien, som (!) kanske der
kunde komma i det klimat, som gynnade dess tilltagande i
vexten». Den arme ynglingen blygdes att uppvisa detta betyg,
men råkade en sin fordne præceptor, hvilken befordrade hans
inskrifhing såsom »kautionsstudent» vid Lunds Akademi. Naiv
kunde längre fram också Linné sjelf vara, aldramest på gamla
dagar.

Han hatade alla litterära tvister öfver sitt system, och
svarade intet på sina motståndares sarkasmer, men-skref till
Haller: »har jag rätt, så får jag rätt». För öfrigt kan man dömma
om hans sätt att behandla sina argaste fiender, då han i
örterna Siegesbeckia, Heisteria, Adansonia, Buffonia m. fl.
förevigade deras namn. Likväl har man ett yttrande af honom
om Buffon, hvaraf vill tyckas att han på denne understundom
var mycket vred. Drottning Lovisa Ulrica hade låtit pryda sitt
naturaliekabinett med medailloner i gips af namnkunniga män.
Linné befalldes till hennes taffel, och sedan man talat mycket
om naturalhistorien, frågade drottningen, om han haft bud från
Sergel, som fått befallning att inedaillonera honom. Linné
svarade att han vore kallad, men begärde underdånigst få veta,
hvartill medaillonen vore bestämd, och fick till svar att den var
ämnad för hennes kabinett. Linné önskade då veta, bland
hvilka han skulle placeras, och efter enträgna frågor svarade
drottningen att grefve Buffon skulle der ock få plats. Linné
tog sin hatt och ville genast gå, hvarvid Hennes Majestät
påminde honom att infinna sig hos Sergel; men hänförd af
sin vrede brast han ut: »Nej, Eders Maj:t, med Buffon blir
jag icke i samma rum»; — nu hade drottningen vunnet
spel, skrattade och tillstod att hon endast velat skämta litet
med honom. — Huru svårt det är för stora snillen att
framhärda i ödmjukhet, har man dagligen tillfälle att skåda, och
Linné var i det hela lika svag deri, som andra. Man ser det
ock af den ryktbara egenhändiga anteckning, han, vid slutet af
sin lefnad, gjorde om sig sjelf, så lydande: »Gud sjelf har fört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free