Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
att, nära fem qvinqvennier senare, nödgas i följd af en ganska
storartad cessio bonorum nolens volens på obestämd tid lemna
just denna sin plats.
Hvem skulle hafva trott att, hundrade år efter 1746, och
således hela nittio åren efter 1756, blodigt i åminnelse,
organen för det till väldet komna liberala partiet i Sverige, hvilket
då tillika gjorde anspråk på att vara hofvets, nemligen »D.
Allehanda», på sjelfva Carlsdagen skulle proklamera den åsigt,
for hvilken rikets förste grefve, Brahe, och flera andra 1756
fått lägga sina hufvuden under bilan, nemligen: »att konungen
éger makt och rätt att fatta sina beslut utan afseende på de
råd och tillstyrkanden, högstdensamme erhåller i statsrådet»?
eller att »Aftonbladet» i samma månad skulle boija uppmana
konungen till den allenastyrelse, som det i fordna, i hans faders,
dagar så högt ogillat; och så, att det formligen företog sig lägga
konungen de ord i munnen, han borde uttala till sina
rådgifvare, formligen diktera besluten och således realisera hvad
»Wermlandstidningen» icke långt förut sagt: att
»konungamaktens sjelfständige bundsförvandt» nu verkligen också vore »den
mäktigaste mannen i landet»? Begge dessa »stora» tidningar
urgerade på nyåret nödvändigheten att »purifiera statsrådet».
Norden falk, Fåhraeus, Peyron, Faxe, Wærn ville de behålla, men
Ihre och sjelfva Silfverstolpe voro dem för mycket
»konservativa»; Stael v. Holstein, Gyllengranat och Munthe »lutade till
ett temligen starkt jemkande juste milieu i
representationsfrågan», om hvilken Nordenfalk på riddarhuset förklarat, att hon
»ej kunde falla». Hon föll också icke. Den 31 Januari hade
Allehandas »Winterbladsafdelning», som redigerades utaf J. P.
Theorell, öppet bekänt: »att det från 1841 hvilande
representationsförslaget blef agiteradt i annan afsigt, än att få det
ge-nomdrifvet. Många af en representationsreforms förfäktare
funnos, som icke hoppades, många som icke ens önskade att just
det förslaget skulle gå igenom, men som dock med all makt
pådrefvo, agiterade det. Det var en knif på strupen för de
konservativa, ett vapen att hålla dem i schack och tvinga dem
till större eftergifter, än hvartill de kunde hafva förmåtts, om
man lemnat vind för våg det enda förslag, som dock för ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
