Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
téns första sammanträden, kunde den isynnerhet i
representationsfrågan liberala »Allehanda» icke underlåta att dervid
utbrista: »Napoleon vågade således anse allmänna val för
nödvändiga». Motsidan invände blygsamt att oro Napoleon (I) ifrat
för allmän rösträttighet, så skedde det väl icke för frihetens
skuld; när han yrkade allmän omröstning, var det ur
synpunkten att lättare kunna beherrska massan, än kategorier och
rotfasta interessen (t. ex. Stånd). Den tiden festade man sig föga
här i landet vid sådana invändningar; nu, 1870, sedan man
bevittnat på tvenne decennier så många allmänna omröstningar
— i Frankrike, torde det vara pikant nog att påminna sig den
der diskussionen om den förste Napoleons kärlek till allmän
rösträtt och att jemföra henne med den tredjes. Men också
anade våra liberala 1846 visst icke ett 1848, åtminstone icke
att ur ett sådant skulle uppstå en ny Napoleon, just medelst
den allmänna rösträtten, en ny kejsare att »stödja sig på hela
massan af folket». Ännu mindre anade de lexan af 1870, huru
länge sådant plebiscit utgör stöd.
Skandinavismen var det året en kär anledning till
festligheter. Upsala studenter firade, för första gången om vi ej
misstaga oss, den »Nordiska festen» af 13 Januari, som ännu står
i flor hvart år. Mellan festerna i Christiania och Köpenhamn
anmärktes denna gång en karakteristisk olikhet: medan man på
förra stället, vid toasten för »aflidne Hedersmænd», särskildt
ihågkom både konung Carl Johan och den Jacob Aall, om
hvilken norska rörelsepartiets litteräre anförare Wergeland förut
skrifvit att han varit en »ultraroyal temporisateur», dracks i
Danmarks hufvudstad blott en enda skål för svensk man, och
denne var C. J. L. Almqvist. Somliga trodde att det kom sig
deraf, att man i Köpenhamn »fått förut för mycket af envälde,
men i Christiania förmodligen redan för mycket af mångvälde».
Det upplystes sedan i bref från danska hufvudstaden att till den
festen Almqvist varit inbjuden, likasom Oehlenschlæger och
Grundtvig; att när Almqvists skål dracks och hurraropen blefvo
»ubændige», så »reiste sig den beskedne herre og med een
mær-kelig Energi protesterede mod den heder, ^er bevistes ham»; att
»forresten ær den gode Rector bandsat ordknap, naar han skal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
