Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’226
Ej heller hade Gustaf, »helt ung, djupt förolämpat honom»; ty
A. innehade aldrig annat än en subalterns grad vid gardet, var
aldrig i konungens societet, och närmade sig honom aldrig vid
något annat tillfälle än mordets. A. begagnade ingalunda en
väderpistol, utan en helt vanlig. A. stod aldrig inför
krigsrätten vid Fredrikshof, ty denna dömde endast öfver
Anjalaför-bundet. Det var ej grefve Ribbing, kungen mötte beväpnad i
sina trappor, då han återkom från spåqvinnan Aryedson, utan
en person af sitt hof, öfverkammarherren baron Stierneld, som
kom ifrån ett rendez-vous, och han hade aldrig någon
gemenskap med de sammansvurna. Anckarström dog med stort mod,
men naturen svek hans styrka vid spöstraffet, och han begärde
verkligen nåd hos folket, under det han uppgaf förfarliga skri.
Hvad Brown berättar, om hvad som passerat i konungens
sängkammare under de tretton dagarne efter skottet, är alltsammans
falskt, utom hvad som säges om Gustafs fromma
sinnesstämning och om hans försoning med de oppositionsmän, dem en
sann och rörande smärta förde till hans bädd. Kungen hade
ingen ängslan i afseende på successionen, eller förhandlingar i
detta ämne med sin bror. Armfelt älskade han till sin sista
suck. Drottningen. var tre gånger inne hos den sjuke, hertig
Carl fem gånger, unge kronprinsen tre. På dödsdagen såg
Gustaf ingen af sin familj. Inga papper lades ner i förseglad
jernkoffert under konungens sjukdom: detta skedde långt förut.
»Sanningen är att Gustaf på sin dödsbädd visade sig större än
någonsin; att han med hjeltemod bar både själens och kroppens
smärtor; att han ständigt var lugn och mild; att han ej hade
ett ögonblicks yrsel; att han dog med fromhet; att hans
dödskamp var stilla; att sedan han för sista gången tillslutit sina
ögon, hans figur bar utseendet af en stilla sömn. Det finnes
i Paris tn man, Robert, som under dessa tretton dygn ej
lemnade denne konung, hvars förste kammartjenare han i tolf år
varit. Bådé han och lifmedikus Dahlberg kunna vittna emot
Brown. Konungen hade vid sitt hof ingen Benzelstierna, och
sedan flera år icke någon kammarherre.» — Så långt Gustaf
Löwenhjelm.
Länge var det sagdt och trodt att folkets upphetsande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
