Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’241
pappersfliugor och vaxdroppar, och ljusen strålade från bord och
gran, ja, tillochmed från ett gammalt kärt väggur, hvilket jag
då alltid hedrade med en krans af vaxljusbitar. .. Tankarne ila
vidare. Yngling blifven, uppsökte jag vanligen på den
förmiddagen min fars gömda grift och grät öfver att hafva mistat
honom. Middagsappetit var nu mindre sällsynt och 1820-talets
julafbon-souper, den nationella lutfisken, risgröten och
klenät-bakelsen, smakade förträffligt. Så kom den sista julaftonen i
modershemmet, och minnet af denna qvarstod länge vemodigt,
synnerligast under de första tomma julaftnarne i Upsala, der
alla värdshus den qvällen voro stängda, så att mången fick irra
hungrig omkring på gatorna, just på denna högtidsqväll. . . Och
när man så ej mera hade modershemmet att tillgå, och icke
heller eget hem, då fick man söka julens fröjd i andras, såsom
informator. Så många förtroenden af patronessan då, och
hennes döttrar alla, att lacka ihop och skrifva utanpå, nödvändigt
och för all del qvicka verser små! Den dagen flydde jag en
stund på förmiddagen till skogs, och drömde att jag såg emellan
trädens stammar alla mina minnen skymta fram, min faders
graf, min moders famn och hörde fridens susning öfver båda;
och då försatte jag mig åter i tanken till barndomshemmet och
frossade i inbillningen af att tänka ut åt mig hvad hvar och
en der, just på den stunden, företogo sig. På qvällen
högtidsklädd, att buga artigt och att tacka snällt för hvad som kunnat
falla mig till del från rika herrars bord .. . Sist fick man, längre
fram i tiden, eget hem och eg«n maka der; den första
julqväl-len så — vi voro just med flit blott två — det var en härlig
qväll; men ännu härligare blef ändå dén andra, ty då fanns ock
en tredje under samma julgran; och när jag, med den förstfödde
på min arm, såg hans sex veckor gamla ögon le mot ljusen,
då blixtrade och bäfvade genom mitt hjerta en julefröjd, som
fullt gick upp mot mina innerligaste barnaminnen. Jag låg på
mattan framför granen med den lilla, och stirrade med honom
upp åt flammorna .. .
Hit hade jag kommit — då jag ock i verkligheten slog
upp min blick, och vid min sida stodo arm i arm min unga
hustru och min gamla mor, som höll min förstfödde på sin far-
Mna Samtida. II. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
