- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
248

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’248

friskarornas hufvudanförare, Ochsenbein. Nu hade, när
edsförbundsdagen åtskiljdes, concordatkantonerna intet annat att
hoppas ’på, än direktoriet i Bern, som inom två månader skulle
blifva dirigerande kanton, och detta under praesidium af just
nämnde Ochsenbein! Följden blef att Genève sökte finna en
medelväg: ogillade till principen concordatet, men ville ej att
clßt skulle upplösas innan friskarorna tillintetgjorts. Så snart
stora rådet i början af October fattat detta beslut, utbröt
revolution i Genève’s qvarter ,S:t Gervais, som barrikaderades. Och
ehuru det bombarderades, segrade likväl de radikala, brände
stadens bryggor, afsatte och brandskadade statsrådets ledamöter,
upplöste stora rådet, tillsatte provisorisk regering under James
Fazy, samt skröto att de »räddat Schweitz och krossat
finansaristokratien». De radikala ville anarki och brochuren »Die
Volkswünsche» innehöll afskyvärda saker; friskaror växte upp
som svampar, de rike öfvergåfvo staden, kommunism blef öppet
predikad och innan nyåret 1847 hade sjelfva James Fazy
förlorat den riktigt radikala insurrektionens ynnest, emedan han
alltjemt vägrade att åt dessa ursinniga gifva de rika till pris.
Oro och våldsgerningar upprörde hela republiken. I Waadt
var regeringen sjelf radikal, och landsförvisade en aktad, redan
flera år der bosatt, hederlig engelsk pastor för Wesleyanska
församlingen. I Bern var tillståndet så anarkiskt, att de utländska
sändebuden flyttade till Zürich, ja flera kantoner fruktade att
låta edsförbundsdagen samlas der. Lucern hade heller icke
allmänt förtroende; concordatet, som fortsatte sina rustningar, höll
der sin hufvud-arsenal. I Genève, der begge partierna voro lika
starka, och de radikale arbetade på befästandet af S:t Gervais,
fordrade dessa att »arsenalen skulle delas lika mellan begge»!
Kommunismen och partihatet voro redan så långt komna, att
»folkföreningen i Bern» fann nödigt anhålla hos regeringsrådet
att styrelsen måtte reglera arbetslönerna och ålägga fabrikanter
och handtverkare att vid valet af arbetare »icke göra afseende >
på politiska tänkesätt»! Upplopp och tumulter uppblossade
im-merfort, än i den ena än i den andra staden. Flera stormakter
hotade med intervention om separatkantonerna anföllos, men
lofvade eljest bemedla concordatets upplösning. Franska och öster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free