Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’250
November. Mordkomplott mot konung Ferdinand i Neapel, som
regerade med jernris, lät afrätta dussintals insurgenter och skicka
tjogtals på galérerna. I Neapel anslöto sig rika godsegare,
privatmän och afskedade officerare till den allmänna resningen,
redan under loppet af 1847.
Äfven franska finansernas tillstånd var detta år odrägligt.
Men detta var icke den enda myrstacken. Tvist med England
om spanska giftermålen, krig med Abd-el-Kader om Algerien,
och sedan Frankrike börjat allvarligen ansätta denne, under hans
krig med Marocco, skickade Palmerston en engelsk agent till
hans läger. Palmerstons hat till Frankrike var så stort, att
det höll den politiska barometern i ständig oro. Times yttrade
sig på det bittraste om Ludvig Filips »reaktionära och
dynastiska politik»; äfvenså Globe och Morning Chronicle. I Lyon
oroligheter för den jesuitiska disciplinen vid ett qvinligt
räddningsinstitut. I Paris tryckfrihetsprocesser, t. ex. mot
Re-forme, som, trötts Ledru Rollins lysande försvar, dömdes
till 4 månaders fängelse och böter, för sina, i anledning af
Pras-linska mordet, mot de högre klassernas immoralitet riktade
artiklar.
Vid stora politiska missnöjen, som hafva det omfång att
de nalkas till insurrektion, ser man som oftast, att de
missnöjda afhålla sig från hvarje våldsamhet till dess något stort
brott föröfvas på höjderna eller någon afskyvärd last undergräft
respekten, så att näfvarnes massor kunna af partigängarne
dermed fanatiseras. Sannolikt hade franska revolutionen, för snart
hundrade år sedan, aldrig fått sin blodiga utveckling utan
tillhjelp af den så illa beryktade halsbandshistorien, hvarigenom
Ludvigs gemål, den olyckliga Marie Antoinette, kunde af
particheferna så förskräckligt komprometteras och öfverlemnas åt de
lägre folkklassernas osläckliga hat, såsom invecklad uti denna
väfnad af lögn, intrig och stöld. Man upplefde dylika
skandaler äfven före utbrottet af 1848 års revolution: t. ex.
anklagelsen mot ministrar för korruption och bedrägeri samt
hertigens af Choiseul-Praslins mord på sin hustru. Den inför
pärsdomstolen för korruption och bedrägeri anhängiggjorda
processen mot tvenne f. d. ministrar hos Ludvig Filip och mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
