Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’260
fick till vice talman biskopen i Linköping Hedrén; till
borgareståndets talemän utnämdes justitieborgmästaren i Stockholm
Gustaf Holm och kryddkrämaren derstädes Anders Magnus
Brinck; till bondeståndets återigen Hans Jansson och Nils
Persson. Vid riksdagens öppnande på rikssalen den 23 November
sågo Svea Rikes Ständer, for första gången efter Gustaf Wasas
tider, fyra konungasöner omgifva sin faders thron. Det var
ock ej i »denna konungens tid», de fyra riksstånden upphörde
att finnas till: det dröjde ännu 19 år. Qvällen förut uppfördes
första gången på kongl, theaterns scen Börjessons nya sorgespel:
»Erik XlV:s son». Erkebiskopen höll återigen till sitt stånd ett
af sina märkvärdiga och denna gången rentut profetiska tal, i
hvilket han bland annat sade: »Behofvet af den gudomliga
hjelpen kännes ock så mycket större, med de ökade svårigheterna
hos riksdagsmannens värf. Det har nemligen de sednare
riksdagarne blifvit sed att uppröra samhället från grunden... Man
beskyllde redan längesen svensken särskildt att mindre iakttaga
ordning, än ordna och omordna. Om så är, blifver faran så
mycket större, som oron fått fart af tidslynnet. Man lefver nu
så fort, att man glömmer det förflutna och synes vänta allt af
den ombytliga stunden. Är det aningen af ett nytt statsskick,
till hvilket detta blott är en öfvergångsbildning, eller är det
den sjukes otålighet att städse ombyta läge? ... Vid
samhällsförändringar fordras följdriktighet, sammanhang med det
bepröfvade och af erfarenheten häfdade, öfverensstämmelse med folkets
seder och minnen. I annat fall är det Envåldsherren, som
slutligen gör sig till godo revolutionen, Europas lifligaste folk
bevittnade det i seklets början; eller komma tygellösa friskaror,
eller soldade trupper, för att påtruga ett öfvermätt af frihet och
blifva statshvälfningarne så täta som månskiftena, hvarom
dagens händelser förtälja i den europeiska frihetens hemland. Men
icke blott andra folks öden, våra egna böra lära oss
betänksamhet och försigtighet. Bjerta förändringar hafva hos oss icke
blifvit varaktiga och den sista regementsförändringen har haft
sitt bestånd af sin måtta. En omhvälfning af
representationen, så att icke spår lemnades af den förra, vore
dock lika mycket revolution, som styrelsesättets förän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
