Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
statsskuld, skulle känna mig förödmjukad, om Rikets Ständer
nekade tronarfvingen anslaget af den ringa summan af 8,000
Pund årligen». — Den 19 Februari förekom frågan i riksståndens
plena. Två dagar tidigare hade, naturligtvis pour cause, i
officiella bladet varit införda »några upplysningar rörande de åt
svenska thronföljare i äldre tider anslagna Apanager». Först
utgick anslaget medelst förläningar, som bestämdes af regerande
konungen; efter 1719 af Ständerna och deras delegationer, första
gången efter Adolf Fredriks utkörande, då (1744) för honom
uppfördes bko rdr 177,7632/3, hvilket belopp blef 1747 vidare
förhöjdt. För Gustaf (III) efter förmälningen anslogos 158,977
rdr bko; för hans son, den 10-årige Gustaf Adolf, 41,517 rdr,
och för dennes tioårige son Gustaf stodo i 1809 års riksstat
25,944; prins Carl af Södermanland uppfördes det året med
160,887% rdr; för Carl August såsom förmäld skulle komma
att utgå 128,000, för kronprinsen Carl Johan från 1811
143,8IOV4 rdr och för kronprinsen Oscar, efter Carl XIILs
död, enahanda belopp såsom oförmäld, hvilket ytterligare
betydligt ökades vid hans förmälning. Hvad kronprinsarnes syskon
samtidigt åtnjöto, fanns äfven särskildt upptaget, och artikelns
slutsats var att det anslag, statsutskottet nu föreslagit åt
kronprinsen Carl, var det minsta, som sedan år 1719 åt någon
svensk förmäld thronföljare beviljats. På riddarhuset instämde
grefve Anckarsvärd i Schartaus reservation, hr Munck af
Rosen-schöld ansåg förutvarande lilla ungkarlsanslaget tillräckligt och
trodde ingenting böra bestämmas i händelse af förmälning,
emedan derom ingenting blifvit nämndt i den kongl, propositionen;
hr Lövenström (Anckarströms son) instämde med grefve
Anckarsvärd och begärde votering, som utföll med 309 ja emot 18
för återremiss. Hos Presteståndet bifölls betänkandet utan
votering. I Borgareståndet talade mot utskottsförslaget Palmær,
Hörnstein, Winge och Lunds rådman Billström, som påstod att
utskottet anticiperade på kommande Ständers rätt. Schartau
försvarade sin reservation, understödd af Valley och Bjuhr. I
Norms reservation instämde Gillberg, Spångberg, Tjernberg och
Berglund. Bifallet gafs genom votering, med 39 mot 19. I
Bondeståndet yrkade vicetalmannen Nils Pehrson, att ståndet ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
