Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Gallizien alldeles upphäfven. Den 28 beslöt rainisterkonseljen i
Wien att sätta bela kejserliga hären i alla rikets länder på
krigsfot. Arbetarne i Wien började visa sig oroliga; den 29
och 30 ankommo deputationer med dystra adresser från
Gallizien, Croatien, Slavonien — vittnen om en söndringsanda, som
hotade hela kejsarstaten med total upplösning. Riksförsamlingen
i Pressburg begärde fullkomligt oafhängig, ansvarig regering.
Den 29 afreste erkehertig Stephan dit med kejsarens afslag;
hvilket åstadkom så stor jäsning, att kejsaren dagen derpå
genom telegrafen återkallade sitt beslut.
Uti Lombardiet proklamerades ståndrätten redan d. 25
Februari. Den 17 Mars kl. 5 på morgonen hade vicekonungen
såsom flykting lemnat Milano, men mötte i Cassano den kurir,
som medförde de stora nyheterna från Wien; och samma dag
kungjordes i Milano censurens afskaffande, tryckfrihetens
införande samt lombardisktvenetianska konungarikets
centralkon-gregationers inkallande till den 3 Juli. Folket ropade hånande:
»tomma löften! det är för sent!» Den 18 begaf sig podestàn
med 2 à 3,000 personer till myndigheterna och begärde de
under förra månaden häktade personernas frigifning. Men då
detta vägrades, uppsatte folket den hvitrödgröna italienska fanan
och ett förskräckligt uppror utbrast, som understöddes
derigenom att Milanos garnison vägrade lydnad. Vicekonungen,
erkehertig Rainer, flydde på nytt, men greps och fördes tillbaka.
Den 19 hade upproret utbredt sig till nästan hela Lombardiet.
Trupperna sträckte gevär, barrikaderna hindrade diligenser att
lemna Milano. Striden var på begge sidor mördande. Det
hette dock att Radetzky slutligen behållit öfverhanden. Venedig
reste sig den 20 för samma sak. Alla tyskar och fremlingar
flydde; marinen anslöt sig till insurgenterna, så att äfven der
guvernören måste fly. Venedig proklamerade den 22 republiken;
arsenalarbetare hade huggit hufvudet af viceamiraleu
Marino-trick och buro det på en stång genorp gatorna. Detta var det
första bland de många politiska mord, folkhoparne detta år
be-gingo i Europa.
Preussen såg franska revolutionen med missnöje och
farhågor. Prinsen af Preussen (sedermera konung Wilhelm) afreste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
