Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.154
försökte den 16 att i stället för det hittillsvarande »verkställande
utskottet» få proklamerade Thiers, Barrot, Duvergier de
Hau-ranne, Billault och Dufaure; men det gick inte. Likväl
konsoliderade Barrot omkring sig en »monarkisk minoritet». Hos
Tortoni slog man vad att Frankrike inom tre månader skulle
vara monarki.
Att terrorismen, som redan hade tyglarne i sina händer,
åter nödgades släppa dem — att blodsfanan och röda mössan åter
måste sänkas ned och kommunismen än en gång öfvergifva
stadshuset — för detta hade Frankrike den gången hufvudsakligen att
tacka Lamartine, som under loppet af dagen flera gånger var
nära àtt falla för mördares hand, så nära, ätt en hr Thomasson
och en annan, hvars namn vi glömt, vid ett tillfälle nödgades
rentaf betäcka honom med sina kroppar. Detta var det tredje
försök, kommunismen denna vår gjort i Paris, februaridagarne
oberäknade. Man frågade sig med en viss ångest redan då:
skall Paris, som nu haft en sjuttonde Mars. en sextonde April
och en femtonde Maj, lyckas öfverlefva en fjortonde Juni?
Vi ha skiljt i olika kapitel den Lamartinska perioden före
Cavaignac, ifrån deh Cavaignacska. emedan de följde en så
alldeles olika regime. Nationalförsamlingens utskott för berättelse
om insurrektionerna den 15 Maj och 23 Juni lemnade många
märkvärdiga upplysningar: Begge dessa rörelser hade utgått
från socialist-partiet, som haft sitt högqvarter i
Luxembourgpa-latset, sina arméer i klubbarne och nationalverkstäderna. Men
bakom dessa höllos trådarne af helt andra. Först anfördes
Ledru Rollins, af Georges Sand författade, »Bulletins de la
ré-publique», hvilka uppfordrade till uppror emot
nationalförsamlingen, innan denna ännu sammanträdt; dernäst hans kommissarier
till provinserna och de exalterade klubbarnes emissarier, hvilkas
resekostnader betaides från inrikesministèrens hemliga fonder;
yttermera de af Louis Blanc ledda och förledda
arbetarekonferenserna i palais Luxembourg, bildandet och fortgången af
nationalverkstäderna, hvilka, egentligen ämnade till ett prætoriaivskt
garde för regeringen, snart vände sig i stället emot henne;
manifestationerna den 16-och 17 Mars, ledda af Caussidière och
Louis Blanc; klubbarnes instruktion till nationalgardets officerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
