- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tredje delen. Europa i anarki, 1848 /
163

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.163

tryta. Diktatorn hade utnämnt general Perrot till chef för alla
nationalgarden. Vid middagstiden hade polisprefekturen fångar

1 tusental. Kl. 4 utkom från nationalförsamlingens president,
Sénard, i hennes namn, en uppmaning till nationalgardet att
framhärda i kampen, »för att rädda Paris från anarki,
brand och plundring». Slagtandet fortgick med yttersta
förbittring. Insurgenterna ville icke höra talas om kapitulation;
de hade hos sig hustrur, barn och gubbar, och »hade svurit
att dö, alla, alla». Nu böljade man fusillera hvarje
insurgent, som togs med vapen i hand; insurgenterna gåfvo icke
heller pardon, isynnerhet icke åt mobilgardets soldater, med
hvilkas lik de till och med förstärkte barrikaderna. Mot aftonen
befalldes att ingen, utan mairens skriftliga tillstånd, finge lemna
sin boning.

Ännu den 26 hade slagtandet i Paris, den rysligaste
händelse, historien då kände, icke upphört. Vid en enda barrikad
lågo 3000 lik, general Negrier och folkrepresentanten
Char-bonnet had* stupat, likaså erkebiskopen af Paris, då han i full
ornat ville mana till fred, general Dulae var dödskjuten,
generalerna Duvivier och Carbonnet illa sårade, general Bréat
tillfångatagen och af insurgenterna hånande och kallblodigt
fusil-lerad, flera representanter, hvilka såsom parlamentärer närmat
sig insurgenterna, hade blifvit qvarhållna såsom gisslan. En
grefve Narbonne, fångad såsom uppviglare, hade Cavaignac låtit
skjuta; Louis Blanc hade arbetarne fångat, ställt under ståndrätt
och skulle just , fusillera, då hans vänner lyckades rädda honom.
Tidningen la Presse hade diktatorn låtit, jemte ett dussin andra
tidningar, indraga, och häktat den förstnämndes ryktbare
utgifvare, Emil de Girardin, den han kastade för flera dygn in i ett
uselt källarhål. Ändtligen mot middagstiden sade presidenten i
församlingen att insurrektionen berättades vara förbi; föga mer
än femtio ledamöter funnos tillstädes. Knappt hade kl.

2 rapporterats att striden afstannat, så ingick notis, att nya
barrikader upprestes. Man var allvarsamt betänkt på att nödgas
bombardera Paris. Belägringsartilleri, mörsare, haubitser och
kanoner, dem Cavaignac på Lamoricières begäran låtit hemta
från Ärras och Lafère, hade ankommit; beckkransar och brand-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/3/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free