- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tredje delen. Europa i anarki, 1848 /
181

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.181

godkänt till och med trycktvånget, ämnade han under
förtryckets tider athålla sig från all litterär-politisk verksamhet; men
uppmanade pai;iservalmännen att insätta honom i
nationalförsamlingen, eftersom åtminstone talfriheten der ännu funnes qvar.
Flocon väckte 13 Sept. motion, att ingen thronpretendent må
kunna väljas till folkrepresentant. Efter 3 dagars debatter om
»rättigheten till arbete» stannade församlingen den 15 vid
följande formel: »Republiken är pligtig att skydda hvarje
medborgare till person, familj, egendom och arbete samt att ställa
till hans förfogande den för hvarje menniska oumbärliga
undervisning. Samhället förpligtar sig att genom broderligt bistånd
trygga en behöfvandes dervaro, antingen genom att inom gränsen
af sina tillgångar gifva arbete, eller genom att träda i familjens
ställe och lemna den orkeslöse medel att existera.» Cavaignac,
son* i anledning af monarkistupptågen och antirepublikanska
reaktionen i flera departementen beslutit ditsända
folkrepresentanter såsom extraordinarie kommissarier, höll den 15 hemma
hos sig sammanträde med de utsedde och instruerade dem.
Deraf uppstod nu ministerkris. Sessionen i församlingen den
16 var ytterst stormig och mot ministèren förolämpande.
Cavaignac och ministrarne interpellerades \må yttersta häftighet
och ministrarne lemnade salen. Slutligen fick Marrast bugt på
församlingen, så att denna lät bero. Cavaignac hotade att
eljest abdikera. Cocquerels motion om dödsstraffets afskaffande
afslogs med 498 mot 216. De nya kompletteringsvalen i
Paris (efter Louis Blanc och andra fallna storheter) utföllo på
Louis Napoleon med 116,000 röster, Raspail med 67,000 och
Achille Fould med 80,000 (Girardin fick blott 28,000).
Raspail satt ännu häktad för upproret 15 Maj. Den 22 blef
Cavaignac ånyo interpellerad rörande de nya faror, som ansågos
hota republiken. En annan talare fordrade att Cavaignac skulle
öppet bryta med alla anarkiska och revolutionära doktriner,
hvilket framkallade ett förfärligt larm. I dessa dagar nedlades den
mot Ludvig Filips ministrar anbefallda kriminalundersökningen,
emedan ingen anledning till dess fullföljande kunnat upptäckas.
Bland 12,000 förhörda Juni-insurgenter hade nu 10,838
förklarats skyldiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/3/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free