Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.186
Knappt var en ministerkris förbi, så kom en annan.
Cavaignac blef i församlingen attackerad för det långvariga
belägringstillståndet och det tunga trycktvånget. Ministèren
begärde dessa förhållandens fortsättning och ett förtroendevotum;
men då detta endast med 9 rösters öfvervigt erhölls, afgingo
tre ministrar, och nya inträdde, hvaribland två bland Ludvig
Filips fordna: Dufaure och Vivien. Cavaignac hade nu alldeles
öfvergifvit Berget och kastat sig i Poitiers armar. Det nya
programmet innehöll: belägringstillståndets upphäfvande ocli de
till deportation dömda junifångarnes kolonisation i Algier. Den
19 Oct. antog församlingen det förstnämnda förslaget, och på
aftonen såg man i Cavaignacs mottagningssalonger för första
gången Thiers, Molé, Odilon Barrot m. fl. Den 23 slutade
församlingen diskussionen om grundlagen, men beslöt att ändå
icke åtskiljas förr, än äfven de organiska lagarne hunnit stiftas.
Den 21 tilldrog sig i församlingen en scen, hvilken
betraktades såsom första beviset på »prætorianernas
uppträdande». General Lebreton var organ för de äldre, missbelåtne
generalerne: Bugeaud. Soult m. fl.; mot dem stodo Cavaignac,
Lamoriciere, Changarnier, Bedeau i spetsen för de yngre
generalerne och öfverstarne, som af republiken hoppades allt.
Krigsministern (Lamoricière) kom att beröra de faror, som ligga deri
att arméen företrädesvis består af proletärer, hvilka, sedan de efter
7 år återgått till civilståndet, kunde nyttjas till hvad som helst.
Dessa anspelningar på det kända förhållandet att, under
junidagarne, alla barrikadcheferne varit f. d. militärer och soldater,
gjorde starkt intryck på församlingen... då Lebreton störtade
upp i tribunen, påstående att Lamoricière sagt att arméen kunde
blifva farlig för friheten: och genmälde att sådant kunde ske
blott ifall hon såge att man genom slump och nyck uppnådde
de högsta graderna samt att nepotism och camaraderie göra
formligen jagt efter embeten och bestämma alla befordringar.
Vid denna insinuation blef Cavaignac arg och Lamoricière
begärde närmare bevisning. Cavaignac steg upp i tribunen,
al-deles blek af raseri: »Representanter, jag skulle icke hafva
begärt ordet, om ej Lebreton sagt något, som krigsministern. ej
kunnat besvara. Lebreton har, med ögat fästadt på krigsmi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
