Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.196
ner med Cavaignac!» Vid gathörnen uppslogs ett af sex
handtverkare undertecknadt plakat »till folket: Thiers, Molé,
Monta-lembert, Bugeand, Girardin, Geuoude, Berryer och alla
monarkiens pelare rösta för Louis Napoleon och hviska sakta: lefve
konungen! Dina gamla vänner, dina bröder, demokratiens gamla
kämpar rösta för Ledru Rollin och ropa högt: lefve den
demokratiska och sociala republiken. Öppna ögonen, se upp och
rösta!»
.... Och så kom ändtligen valdagen... »Diæ Décembre»...
Medan man väntade på summeringen skrefs från Paris den
13: »hos det lägre folket har numera Bonapartismen nedsjunkit
till ilskefullt förtryck mot alla, som icke hylla deras kandidat.
En hvar, som i klubbarne dristar nämna något annat namn, blir
ögonblickligen utvräkt, och de som på gatorna våga något dylikt,
hafva till och med blifvit illa misshandlade. I Lyon har man
likväl i dylika våldsamheter gått ännu längre. Socialisterna äro
utom sig öfver det stora antal arbetare, som öfvergått till Louis
Bonaparte, och Berget, ehuru för ögonblicket vanmäktigt, är icke
mindre uppretadt. Såsom tillförlitligt berättas att Louis
Bonaparte ämnar bebo Elysée-national, det fordna Bourbon, hvilket
man också redan hör kallas Elysée Napoleon».
Saken var alltså afgjord. »Ruter knekt», såsom nagou
af Ludvig Filips söner kallat honom straxt efter
insurgentförsöket i Boulogne, hade fått obestridlig majoritet (ehuru man
ännu icke kunde känna ziffrorna), under det att just Cavaignacs
vänner i nationalförsamlingen fortfarande behöllo en
öfvervägande majoritet och dikterade nästan alla beslut. Yttermera:
församlingen gjorde ännu en gång till sin president denne
Armand Marrast, en af »Nationalpartiets pelare, en af
februarirevolutionens faiseurer, en af den första provisoriska regeringens
män, en af Cavaignacs pålitligaste, vänner — i samma dagar,
då franska nationen med fem millioner röster kallade till hela
samhällets president »Nationalpartiets hätskaste fienders chef,
en Napoleonid, som under vingarne af farbroderns kejserliga örn
redan förut sökt tillrycka sig monarkien. Hvilka kontraster!
hela februarirevolutionen förnekad och störtad af sin egen
föret-födde, fullQedrade son, allmänna valrätten! Hela nationen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
