- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tredje delen. Europa i anarki, 1848 /
209

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.209

dens lugnande förrän nationalgardet sjelf begär dess bistånd».
I följd af dessa koncessioner såg sig kejserliga familjen
naturligtvis föranlåten att natten till den 18, utan att derom
underrätta ministèren, fly från hufvudstaden, både kejsaren,
kejsarinnan samt presumtive thronföljare]!, erkehertig Frans Carl med
gemål och söner. Kejsarparet flydde öfver Schönbrunn, i
sällskap med en kammartjenafe och två lakejer, i tunna
sommar-drägter, utan en enda kappa. Enkekejsarinnan gick med en
kammarfru till fots till Marienhilferlinien, steg der upp i en
hyrvagn och först i Puckersdorff i sin egen vagn. Yttersta och
sista anledningen till denna de kejserligas flykt var
revolutionärernas beslut att genom en ny stormpetition, på spetsen af
bajonetter, tvinga monarken att frigöra från monarkien både
Italien och Galizien. Den 18 flydde i massor de förnäma och
rika. Nu försökte »några hundrade emissarier af främmande
nationer» att förmå arbetare och soldater proklamera republiken;
men det misslyckades och ministèren proklamerade i stället
ståndrätt, och för ordningens upprätthållande underkastade sig
verkligen det oroade folket i böljan de allrasträngaste ordres
af ministèren och lydde henne, så att hon den 19 kunde
tillkännagifva sig qvarstå såsom »regering i kejsarens namn».
Gu-bernialpresidenten i Prag, grefve Leo Thun, förklarade dock den
19 i nationalutskottet, att han ifrån det ögonblicket icke
mottoge någon befallning ifrån ministèren i Wien, den hån
naturligtvis måste anse ofri i sina handlingar. Prag och Pesth
in-bjödo kejsaren till sig. Regeringen i Pesth inkallade urtima
landtdag och mobiliserade 100,000 man nationalgarde »till
thronens, fäderneslandets och frihetens värn», hvarjemte palatinen
försatte hela Kroatien i krigstillstånd och befallde undersökning
för förräderi emot Banen Jellachich. Fursterkebiskopen af
Salzburg förklarade Nederösterrikes och Wiens invånare för rebeller.
Nationalgardes-centralkomitén i Wien upplöste sig den 22. Den
26 upplöste ministèren, i följd af de talrika landsortsprotesterna
emot »Aulans» (studenternas) beteenden, den »akademiska
legionen af nationalgardet», och universitetet, polytekniska institutet
och fria konsternas akademi tillslötos. Denna kungörelse tände
uppror. Militär besatte stadsportarne och afstängde förstädernas

Mina Samtida. III. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/3/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free