Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.224
sen». Republikanarne ( begagnade natten 16—17 för att göra
den af Frankfurts demokratföreningar, efter vapenstilleståndets
godkännande beslutade, folkförsamlingen talrikt besökt. Det
lyckades: Hanau, Homburg, die Wetterau, Darmstadt, Offenbach,
Mannheim och isynnerhet Mainz ditsände turner och klubbister
i hundratal, så att den 17 kl. 3 e. m. voro på »Pingstängen»
flera tusenden samlade. Ordföranden föreslog adress till
riksförsamlingen, för att ogilla hennes beslut, men hopen ropade:
»inga adresser! handling, handling! riksförsamlingen måste
sprängas». En Schlesvig-Holsteinare, hvars namn historien uteglömt,
uppmanade de närvarande att »af sina kroppar bygga
barrikadaltaren och derpå åt frihetens Gud offra dess fiender.» Simon
från Trier föreslog att alla de riksförsamlingens ledamöter, som
icke tillhörde venstra sidan, skulle förklaras vara riksförrädare
och anmodas att lemna sina platser. Metternich ville ingen
adress, utan en deputation, »åtföljd af alla de öfriga», som skulle
till en början stanna utanföre, men sedan spränga församlingen,
om hon icke genast lydde. Sent på qvällen gjordes anfall på
värdshuset »Westend Hall», i hopp att bemäktiga sig de flesta
af församlingens ledamöter, som der brukade spisa; men dessa
hade fått en vink och skyndat undan. Derpå gick man in i
staden, sjöng hela natten Heckervisan och hurrade för
republiken. Den 18 utbröt ett fullständigt republikanskt uppror, med
talrika barrikader och blodiga bataljer. Den beryktade
Metternich var insurgenternas anförare; hos flera arrestanter fann man
proscriptionslistor öfver representanter, som skulle undanrödjas
så snart rebellenia segrat, och bland dessa voro äfven de två,
som verkligen mördades, nemligen generalen Auerswald och
furst Lichnowsky. De begge herrarne, som ställt sig till
regeringens disposition, hade kl. 3 e. m. ridit utåt
Hanauerchaus-séen för att recognoscera och möta de trupper, som stundeligen
väntades. Emottagna med bösseskott från en rebellpost, sökte
de på flera vägar uppnå staden igen, men då detta icke
lyckades, redo de på smala stigar in emellan trädgårdar, der de,
städse jagade af rebellernas skott och slutligen innestängda,
nödgadés stiga af hästarne för att till fots undkomma. Vid
detta försök nedskjöts och omkom, hastigt* nog, Auerswald uii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
