Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.258
den», mot ganska liberal ersättning för sina artiklar, och att han
gifvit sitt löfte derom, dock så, att hans bidrag komme att bero
af huru det bladet gestaltade sig. Blefve det eir ultraistisk
oppositionstidning, ville han deri icke skrifva; »Angeldorff hade
visst talent, men finge han ingen, som modererade hans skärpa,
vore hans bidrag att frukta; talent vore ej heller i vår tid det,
som ensamt gällde i opinionen — det personliga anseendet
behöfdes också, och det gamla »ovettet» emot Biets »prest» skulle
säkert förnyas, till skada för bladet.» Det visade sig snart att
Palmblad, en gammal man, som icke kunde hafva begrepp onr
den nya tidens brådstörtade arbetssätt i en daglig tidnings byrå,
tagit sig vatten öfver hufvudet. Långsamt arbetade Westmark
af gammalt, och äfven han var till åren kommen; Angeldorff
var egentligen aldrig skapad för löpande småbestyr. Dertill kom
att P. i början tycktes nog mycket intagen af magnificence,
såsom en kunskapsrik professor, om icke polyhistor, och en
mångsidig författare kan egna och anstå. Han gjorde anfall
emot Posttidningen, och denna tyckte då att »tiden» var inne
att äfven låta »Tiden» få höra sanningens röst, till behöflig
väckelse för framtiden, och till uppdragandet af en behöflig
gräns-linie emellan båda. Den 23 Sept. 1847 sade Posttidningen
således: »Tiden arbetar allt hvad den förmår att icke blifva
evighet. Icke nog med dess ömkansvärda tröghet och
långsamhet, hvilken gör att den merändels i fråga om nyheter ser sig
förekommen; icke nog med att dess red. anser all rättfärdighet
vara uppfylld, bara spalterna blifva det, fyllnaden må för resten
vara hurudan den vill: — Tiden arbetar direkte sina
motståndare i händerna och räcker dag efter dag åt dem det ena
vapnet efter det andra, för att så mycket bättre påskynda sin egen
undergång. Det är den gamla vanliga »Tiden», som förtär sig sjelf:
»N. N. be vi få slippa nämna, emedan det är vår vän; men
N. P., som endast imiterat och reproducerat N. N:s dumhet*
honom vilja vi hudflänga» — se der ett tänkesätt och ett
talesätt, som, om det ej är partiskt, nödvändigt måste vara
enfaldigt ... Den ena dagen begår redaktionen i Tiden en sådan
uppenbar mannamån, med den största naivetet i verlden, liksom
skulle det så vara; den andra dagen meddelar samma redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
