- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Fjerde delen. Nittonde seklets medelpunkt, 1849-1951 /
9

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

Men denna välvilliga hjelpsamhet, Styrelsens och
Embetsverken spetsar efter 1847 mot Posttidningen ådagalade, var
långt ifrån lika oinskränkt i de lägre regionerna af
embetsverken. Den yngre generationen hade temligen allmänt under de
bullersamma oppositionsåren 1838—1848 blifvit anstucken af
den s. k. rabulismen, och denna ansåg allt, hvad Aftonbladet
diktade eller dikterade, såsom osvikliga trosartiklar. Tili dem
hörde också, att de personer, som deltagit i "Biet44, vore
"servilt44, osjelfständigt folk, och den af Biets utgifvare, som
numera utgaf Posttidningen, stod hos dessa yngre tjenste- och
embetsmän i sådan missaktning, att de upplysningar eller
handräckningar, han af dem understundom måste begära, ingalunda
underlättades genom välvilja och skyndsamhet, utan han tvärtom
ej sällan trakasserades och ohöfligt bemöttes. Personer, som
tillbringade blott några få eller kanske ett par, rätt tunnt
upptagna, timmar i "verket", innan de begåfvo sig för återstoden
af dagen till det kära "Sällskapet44, antogo ej sällan ett så
öfvermodigt och snäft beteende och en så afsigtlig långsamhet,
om icke tillochmed absolut vägran, både emot mig och mina
utskickade, som alla voro inne i en daglig hvirfvel af brådska
på klockslagsfot, att både sättet blef odrägligt och saken ej sällan
förhindrad. 1 sistnämnde fallet måste jag klaga hos cheferne
och fick då visserligen rättelse, men äfven fiender. Jag
förvarar ännu åtskilliga bref, som intyga dylik afvoghet, tillochmed
hos en ceremonimästare vid hofvet, men isynnerhet från ett
advokattiskals- och ett landshöfdinge-embete uti mellersta delen
af riket. Men en nytta hade det med sig: man lärde att tåla.

Konungens bud och befallningar tillskickades mig, såsom
sagdt är, genom en mängd olika /unktionärer. Enkedrottningen
gaf bud genom sin förste hofmarskalk, och sin handsekreterare
Ch. Backman; från dåvarande kronprinsens hof fick jag
kommunikationer genom hans förste hofmarskalk, lifmedikus,
adjutant, bibliotbekarie och hofkamererare, allt som det föll sig.
Några af dessa meddelanden måla så troget tiden och
ställningen, att de torde böra något närmare omförmälas.

Vid tillfället af Birger-Jarl-stodens aftäckande på Biddar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/4/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free