- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Fjerde delen. Nittonde seklets medelpunkt, 1849-1951 /
67

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

November 1848 lät uti Wiener-Zeitung införa följande protest
eller manifest:

"Den blodiga striden har slutats och en hvar säger för
visso: Gudilof! — ty att i vårt Wien sådana förskräckliga
uppträden, en sådan anarki skulle inträffa, har väl ingen af
oss anat. Jag sjelf, som mot min vilja stridde intill sista
ögonblicket, andades lättare då de kejserliga trupperna
stormade Burgporten och räddade slottet med dess skatter, dem
tappra nationalgarden förgäfves sökt skydda mot massan af
beväpnade proletärer, som der redan hade anlagt eld. Men
snart genljöd blott ett rop i staden, icke blott från militären,
utan äfven från de med oss i vänskapsband stående garderna
och borgarne: "hängen studenterna, slån ihjäl dem, gifven dem
ingen pardon, de äro upphofvet till vår olycka!" Och våra
förra medkämpar anklagade oss inför våra fiender. Många af
mina bröder, hvilka säsom jag, redan länge med bitter ånger
och vemod insett, hvilket skändligt spel man drifvit med oss,
huru nedrigt man missbrukat vår ungdomliga eldighet och
ifver, vi, som voro beredda att sträcka vapen, förföljdes såsom
förbrytare, tillfångatogos, förbannades och anklagades af samme
Wienare, hvilka vi tillkämpat friheten, hvilka då med jubel
emottogo oss. I mitt och mina bröders namn fattar jag nu
pennan för att yttra ett ord till vårt försvar. Tyvärr hörde
jagj på min snabba flykt öfverallt samma hårda orättvisa dom
öfver oss! Men då 1 genast bryten stafven öfver oss, utan att
pröfva, stannen nu och fördomen icke dem allena, hvilka
skaffade er friheten, hvilka I hafven att tacka derför! Att vi
felade, af ungdomlig ifver och öfvermod gingo för långt, hvem
nekar det? Men hvem dref oss dertill, hvem ledde oss, hvem
uppmuntrade oss, och hvem gaf oss medel till allt? Och allt
detta helt öppet. Hvem trumpetade ut vårt lof i alla
verldsdelar? Icke blott samtlige journalisterna och demokraterna,
beggedera tyvärr -Schandbuben", hvilka under folkets
täckmantel skötte sina egna intressen och anstiftade hela olyckan,
utan äfven våra autoriteter, vår riksdag. Tigen I nu, I som
voren våra ledare, öppet predikaden uppror och befordraden det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/4/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free