- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
11

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

nu ändtligen ett svar från M.: *Det är temligen bekant att
jag från trycket utgifvit mina ungdomsskrifter redan för flera
år sedan: de, som känna mig närmare, veta att jag sedan den
tiden upphört att författa poesi, hvartill jag nu mera saknar
både håg och tid, för att icke tala om förmåga. Det borde
dock vara lätt begripligt till och med för en • icke-litteratör,
att man ej gerna sätter sig ned att skrifva poesi enkom för
ett yttre ändamål af den beskaffenhet, som det ifrågavarande,
det må nu vara huru ädelt och välgörande som häldst.
Prenumerationslistan må jag tillsvidare behälla, ehuru jag föga
med den lärer komma att uträtta, då min krets af
bekantskaper är ganska inskränkt, och jag i allmänhet ej gerna
besvärar folk med framställningar af detta slag". Han var sjelf
icke rätt nöjd med sin ställning.

Akademiens ombudsman, professoren L. M. Enberg,
hugnade mig med vänligare skrifvelser; än med en recension af
något Fredrika Bremers arbete, eller en artikel i annat ämne
för dagen. Den 7 Augusti 1840 skref han: det lilla poem,
jag i går hade äran sända, hafva ett par miss-skrifningar
in-smygt sig, i sista versen, hvilken bör lyda sålunda:

Kaptenen hvilans ro försakar,
då tryggt vi slumre i dess famn :
vår Goda Genius lik, han rakar
att föra oss i önskad hamn.

Då de föregående raderna i detta hans poem, som gällde
en ångbåtsfärd på ångfartyget Götheborg, bättre än mycket
annat karakterisera både honom och hans sånggudinna, torde
de här få följa med:

Vårt lif en ångbåtsfärd må heta;
den har sitt nöje, sitt besvär.
Bland prickar väg vi måste leta;
Behofvet vår Propeller är.

Det fordras konst att styra färden
än upp, än nedåt lifvets elf;
till jemn kanal ej skaptes verlden,
man måste jemna banan sjelf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free