- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
58

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

nes ocli Lagerbjelkes, blef det sistnämnda, med 40 mot 38
(en sedel kasserad), hvilande till nästa riksdag.

Lärorikt att i minnet bevaras är det öde, som vid denna
riksdag på Riddarhuset drabbade Hartmansdorff. Redan vid
dess början var hans välde icke mera så odeladt som det förut
der varit, utan han måste vid utskottstillsättningen dela det
med landshöfdingen i Linköping, sedermera statsrådet friherre
C. O. Palmstjerna (broder till förre envoyén i S:t Petersburg
N. F. P.). Ännu värre gick det honom sedan i Februari 1851
hans representationsförslag lemnat pressen, ithy att han deri
föreslog afskaffandet af adelns riksdagliga sjelfskrifvenhet. Han
hade sjelf förutsett och i förordet förutsagt, att han nu skulle
förmodligen mista det inflytande, han förut haft bland de
konservativa, och att åtskilliga gamla vänner torde han äfven
förlora. Redan 1849, då någon lyckönskat honom till ett
lyckligt slut på det för honom så farliga året 1848, svarade han
i bref af den 22 Januari: "Hjertlig tack för lyckönskningarne.
Gudskelof att jag med lifvet kom öfver det sista året och att
ingen väsendtlig skada under dess lopp tillfogades
fäderneslandet. Under 1849 hoppas jag väl få vara i ro. Men 1850
skall striden på allvar förnyas". — Det slog ock in. De
första dagarne satt han på sin riddarhusbänk så öfvergifven, att
nästan ingen talade med honom. Några yngre af adeln gjorde
honom, såsom deputation, till och med formligen besök, för
att tillkännagifva att adeln icke mera kunde anse honom såsom
chef, hvarpå han svarade, att han förutsett detta och tänkte
nu tjena lika troget i ledet, som förut i spetsen. Några blefvo
så hätska, att de ville votera emot allt, som han försvarade.
Tidningen Tiden, hans gamle trogne vapenbroder, uppträdde
på det allvarligaste emot honom, och redan den 7 April skref
Palmblad till Wallmark: "Hvem skulle trott, att jag skulle
komma i polemik med min gamle ungdomsvän, v.
Hartmansdorff, Tidens magnus patronus? V&r vänskap störes väl ej deraf,
men genom adelns förbittring på honom torde han vara ur
stånd att nägot verka för Tidens fortsättning nästa år". Detta
slog också ganska riktigt in: Tiden upphörde vid detta årets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free